Emigrationen österut

Utflyttningen till Nordamerika och till Ryssland gick i vågor från de nordiska länderna under 1800-talet. Fattigdom, överbefolkning, perioder av missväxt, brist på arbete och religiös förföljelse tömde hela byar på sin arbetsföra och läskunniga befolkning.

Atlanten blev en flyktväg – en mer okänd, är den som gick över Östersjön. Ångbåtstrafiken blev säkrare och mer regelbunden runt 1840-talet mot Finland och S:t Petersburg. De som hade yrkeskunskaper och gärna en högre teknisk utbildning var efterfrågade och behövda i tsarens Ryssland när industrialiseringen tog fart.

Dock, politisk oro ökade under förra sekelskiftet. De eftersatta arbetande skarorna lyssnade på agiterande upprorsmän och oron spred sig under 1903, 1905, 1907 fram till första världskriget 1914 – 1917 då bolsjevikerna tog makten för att 1922 utropa Sovjetstaten. Orosåren fick som följd att miljoner europeer lämnade Ryssland för att unkomma med livet i behåll. Lenin nationaliserade all privat egendom i ett dekret 1918. Försök att kräva ersättning för förlorade fabriker, fastigheter, mark, fartyg, innehåll i bankfack och husgeråd pågick en tid utan resultat.