Villa Petrolea anläggs 1881

”Gubben Nåbell och Krusell är nu här, gubben hade en liten tillställning i Balakani i söndags för tjänstemännen dagen tillbringades ute i det fria och var särdeles angenäm. Gubben höll tal till alla och var mycket glad och belåten, i går den 6e hade han en stor bjudning för stadens högre tjänstemän och storheter, från egna var endast några inbjudna och för nämnda tillställning uppfördes en paviljong på platsen der de nya bostäderna kom att blifva, platsen blef med ceremoni invigd och döpt till Villa Petrolea. Nu arbetas med full fart på fundamenten för 3 hus, tvenne ungkarlshus, två vånings och ett för förvaltaren (Törnudd). Den nya vattenrännan från Sjön till Fabriken är i dagarna påbörjad och ser jag just nu Björkegren håller på att inrita en större Centrifugalpump för ändan av Astatka bassängen, för att vid behov kunna fylla densamma”.

Det är förmodligen svensken August Awelin som i ett långt och detaljerat brev daterat den 26 februari 1882 till ingenjör Alfred Törnqvist berättar om hur arbetet med bygget av fabriksområdet och anläggningen av Villa Petrolea fortskrider. Törnkvist har vid den här tiden insjuknat och vistas på annan ort. August Awelin blir senare direktörsassistent till disponenten.

Villa Petrolea arrenderas på 49 år

Villa Petrolea ligger i Svarta staden, något norr om staden Baku och omfattar runt 10 ha. Bostadsområdet anlades på en liten höjd ovanför hamnen liksom de fabriker för framställning av oljeprodukter som byggdes från 1874. Marken arrenderades av Keshle byalag. Kontraktet var undertecknat den 18 februari 1882 av ingenjör Törnudd och representanter för Keshle by. Den löpte fram till den 18 februari 1931 – 49 år! Keshle byalag förklarade under orosåret 1907 kontraktet ogiltigt och försökte därmed ta tillbaka området. Ledningen i S:t Petersburg ökade ersättningen och problemet var löst.

För att få duglig arbetskraft kontrakterades tidigt svenska, finländska och tyska ingenjörer, geologer, tekniker, kemister och chefer för olika verksamhetsgrenar. På oljefälten arbetade i huvudsak muslimer från Persien, ryssar från Volgaområdet och tartarer från Kaukasus. Baku var vid den här tiden primitivt med dåliga hygieniska förhållanden ”där renhållningen endast ombesörjdes af raggiga, utsvultna hundar”. Klimatet var påfrestande för nordborna och bolaget förlorade personal i difteri, tyfus, kolera, tbc.

För att attrahera personal från norra Europa och få dem att överleva, insåg Ludvig Nobel under början av 1880-talet att bolaget måste erbjuda goda bostäder.  Och han grep sig an verket att anlägga Villa Petrolea under ledning av Alfred Törnkvist. Området bebyggdes med ett tiotal hus och en disponentbostad där finländaren Gustaf Törnudd blev denne förste att bebo. Familjen Nobel bodde aldrig varaktigt här, förutom Gösta Nobel som var en av de sista att leda bolagets verksamhet i Kaukasus. Man kom på besök, stannade en tid, och återvände till S:t Petersburg där huvudkontoret för oljebolaget och för Maskinfabriken Ludvig Nobel liksom familjens bostad var belägen.

Ludvig Nobel skydde varken möda eller kostnader för att av Baku göra en angenäm vistelseort för nordborna. Anläggningskostnaderna uppges på 1880-talet till 500 000 rubel.

Gustaf Törnudd, förvaltare, disponent och ansvarig chef i Baku från februari 1882, skickar den 10 augusti samma år en ritning på ”Villan” till Molanders fröhandel i Viborg. Samma dag skriver han ett brev hem till familjen i Viborg:

”Här äga vi ungefär 10 tunnland jord och hålla på att uppföra vår villastad avsedd som bostad för bolagets ett hundra tjänstemän. Husen ligga alla på en sluttning, så att havet kan ses från alla fönster. Alla byggnader uppföras av vit, finhuggen sandsten i byzantinsk stil, dels en och dels två våningar höga och varje hus ska omgivas av en praktfull park och trädgård. Varje hus omgives i öster och söder av breda och prydliga verandor både i övre och nedre våningarna. Dagligen hämtas sött vatten från Volga till en cistern. Ledningar går till springbrunnar, kök, bad, brandsprutor.”

Gustaf beskriver salong, kägelbana, ekonomibyggnad med bad, tvätt, mangelsal, strykkammare och lägenheterna. Klubbhuset innehåller restauration, musik- och balsal, biljardrum, bibliotek och läsesal.

”Iskällaren är fylld med is från Volga och utgör en verklig välsignelse för alla.  Sedan skall uppföras orangeri, stall, vagnslider, hönsgård, ankdammar, fähus, svinstia. Gas från fabriken leds till hemmen för att elda rummen och koka maten. Belysningen är redan delvis elektrisk vid fabriken och i villan. Telefonledningar finnas redan, men ska utvidgas till varje avdelning, till kontoren i Balachany och i staden.”

Och så berättar han ”att vi hålla på att uppställa en dyrbar attiralj för att medels komprimerad luft reducera värmen i våra rum i villan till det normala 15 á 20 grader som vi nordbor äro vana vid. Hospital ska uppföras med praktfull trädgård. Prydlig kasern för våra vakter, 40 man utvalt folk från gardena i S:t Petersburg, av dessa en del beridna och alla fullt beväpnade. Låter inte detta som en saga ur ’Tusen och en natt’?”

Långt norrut har Molanders Fröhandel i Wiborg haft besök av ”herr Nobel” (förmodligen av Emanuel Nobel).  Bolaget förbereder Villa Petrolea trädgårdens planteringar och en plan har gjorts upp. Det är Gustaf Niklander som svarar Gustaf Törnudd den 26 februari 1883:

”Heders Broder Törnudd!

Uppgörandet av planteringsplanen tog i anspråk vida mera tid och arbete än jag hade beräknat och blev därför färdig senare än jag tänkt. Den afgår idag åtföljd av mina välönskningar för dess lyckliga framkomst. Sen jag blev frisk har jag minsann ej varit lat vid ritbordet, men det har allt sina många svårigheter att uppgöra bestämningar om förhållanden som äro till många delar obekanta. Så bland annat obekantskapen med klassen av inbyggare i de olika boningshusen. Din hitsända plan upptog visserligen för varje hus antingen boning för familjer eller ogifta jemt ”Palais de Törnudd”. Sistnämnda var mig en god ledning, men fullkomligt okunnig är jag om i synnerhet ungkarlarna utgöres av bildade karlar eller av arbetare av vanligt skrot och korn. Planteringsplanen borde nemligen till en del fästa avseende just dervid men har jag tänkt att det än dock kan vara bäst att allt blir fint anlagt i plan. Ni kunna ju sedan modifiera projektet enligt förhållandena på platsen.”

Gustaf Niklander i Wiborg gör utförliga utläggningar om växter, bevattning och förmodad jordmån, han jämför med erfarenheter från sydligaste Krim. Jord hämtades från Lenkoran, nära gränsen till Iran, liksom senare sötvatten från Volga, vars is lades upp under vintern i stora förråd.

Karta över Villa Petrolea

Ludvig Nobel skriver troligen år 1883 från Baku till dottern Anna i S:t Petersburg.

”Jag har anlagt villastaden i förhoppningen att kunna får grönt omkring oss, men tyvärr har detta ej lyckats då vatten saknas. Allt vi lyckats åstadkomma är blomsterrabatter och en smula köksträdgård. Om sommaren äro fälten torra och brända av solen. Då regnar det aldrig. Hösten, vintern och våren åter regnar det ofta. Då är här en härlig grönska och luften fylles av tjusande dofter. I natt som var föll första regnet, vilket sedan länge varit efterlängtat. Astrarna och lövkojorna hava mått särdeles väl därav och lyfta redan sina mäktiga blomsterklasar helt stolt uppåt. För nästa år hoppas jag vi skola kunna bättre förse oss med vatten och då skall, med gudshjälp, min dröm om ett grönt Villa Petrolea, ett litet Paradis i Baku, bli en verklighet.

Utsikten från Villan är mycket vacker över det blå havet och de många bergen, samt den rymliga hamnen. Folktomt är det ej heller, ty ekipager och ryttare passera förbi jämt. Nu är det stora pappret fullklottrat och huru litet har jag dock hunnit säga.

Tag en varm hälsning från din kärleksfulle fader Ludvig.”