Naftabolagets anställda roade sig på fritiden med utflykter till byar i trakten, man hälsade på hos byhövdingar i deras hem, rodde på Kaspiska havet där brinnande trassel tände eld på läckande gas från havsbotten. Bolaget hade byggt ett rekreationshem på Absheronhalvöns norra udde. Hit färdades man med häst och vagn över en karg stepp.
Läkaren Teddy Biaudet skriver:
Vid byn Busovna låg en sannskyldig oas, en i ett blomsternät insärjd villa uppe på en liten höjd med parker och orangerier och nedanför detta, den pittoreska tatarbyn där man kunde få en glimt av ett äkta harem. Vid ankomsten hade ett fettsvansat får slaktats. Tatarkocken grillade den mest delikata saschlik – bättre än på restauranger i städerna. Hit hade man rest med tarantass, en med flera hästar förspänd mångsitsig vagn, över den sterila steppen. (Läs mer i Teddy Biaudets bok Ett Liv i läggspel, se Kolerabaracken och krigssjukhus.)