Finländare i Nobels tjänst

Wilhelm Hagelin sade 1934 att ”vi hade i vår tjänst svenskar, danskar, norrmän och finnar, rikstyskar, balter, ryssar, armenare, perser, grusiner, ja t o m en fransman. Men alla dessa olika nationaliterer voro först och främst nobeliter”. Här redogör han för de finländare han minns och inleder ett föredrag om Det Nobelska Naftaföretaget i Ryssland, förmodligen hållet i slutet av 1930talet i Helsingfors, med att säga:

”Det bereder mig ett särskilt nöje att i Eder krets få berätta om ett företag, där så många av Edra finska landsmän voro de medskapande – både ingenjörer, kemister, affärs- och kontorsmän, befäl på sjöbåtarna samt arbetare i verkstäder, fabriker och på naftafälten. Utomstående trodde, att hos Nobels voro vi – rikssvenskar – de dominerande och även från finländskt håll har jag hört dylika antydningar. Men så var det ej; den hos Nobels i Baku dominerande gruppen bestod ej av svenskar, utan av svensktalande nordbor och i den gruppen voro inte svenskarna i majoritet.”

Wilhelm Hagelin ”tar till minnet” och nämner finländaren, överste C. A Standertskjöld, 1844 – 1931, som arbetade med Ludvig Nobel i Iszjevsk och grundade Naftabolaget tillsammans med bröderna Robert, Ludvig och Alfred Nobel. Hans lantegendom Karlberg i Finland blev en turistattraktion.

Hagelin tar sedan upp ingenjörer och chefer som Hjalmar Crusell (son till Ludvig Nobel), Harald Berg, Gustaf Törnudd, Edvin Bergroth, Gustaf Eklundh (dock svenskfödd). Kemisten Eugen Alfthan, kapten Ekelund (Selims pappa kallad), kassör Georg af Enehjelm, bokhållare Helsingius, kemist Albert Lindsay von Julin, kaptenen Lassy, kemist Segercrantz, Lars Stigzelius (övermekaniker vid fabrikerna i Baku), ingenjör Sourander, borrfältschefen Tallberg och Carl Ullner, som avled i tbc 1881.

Hagelin fortsätter: Alexandroff, Aurell, Björkman, Blomberg, Blomentahl, Candelin, Selim Ekelund, von Essen, Falck, Mikael af Forselles, Hedman, Holmström, Einar Kahelin, Karlstedt, Karsten, Kiander, Kykoski, Lagermarck, Karl Lindblad, Lindholm, Meter, tre bröder Nordling, Nordman, Carl Nyberg, Carl Petterson, Frans Evald Pyhäilä, Ringström, Gustaf Stigzelius, Sundström, Strandberg, Söderström, Tawaststjerna och Wegelius.

Sjöbefälet: Blomqvist, Eklund, Falk, Högman, två bröder Junelius, Karlstedt, Lindblom, Lindgren, Lund, Nyberg, Palmros, Stenros och Roos. Lövgren.

Fartygsmaskinister: Svenskarna Bengtsson, Haglund.

I Astrahan var förste chefen baron Aminoff, som efterträddes av kontorschefen Nilsson. I Tzaritzyn var den f d finske officeren Frans Axelsson chef i över 25 år. Tunnbinderi, mekanisk verkstad och var sköttes av den trygge björneborgaren Frans Ekman och hans närmaste man Laihia.

Källa: Särtryck ur Tekniska Föreningens i Finland Förhandlingar No 8, 1941.

Max Engman, knuten till Åbo Universitt har forskat om migrationen av yrkeskunniga finländare och redogör i Ingenjörsemigrationen från Finland till Ryssland före första världskriget i Migration och mångfald, år 1999. Av betydelse för oljebolagets verksamhet var utvecklingen och byggandet av järnvägar liksom att förbättra sjövägarna med att bygga djupare kanaler var många finländaresom i tjänst hos ryska staten och privata bolag. Här några personer i tjänst hos Nobels i S:t Petersburg och Baku som kompletterar Hagelins uppräkning:

Karl Kylander var korrespondent och Torsten Strandberg bokhållare hos Nobel i Baku. Den senare blev företagets kontorschef i S:t Petersburg 1892 – 1917. Maskinfabriken Ludvig Nobel hade flera chefer från Finland. Harald Berg s:r var 1872 – 1888 chef för maskinavdelningen. Han efterträddes av Herman Kaufmann. Julius Caesar Holmström var chef för samma avdelning 1887 – 1893. Albert Ferdinand Sundgren samarbetade med Nobel och var en av grundarna av oljebolaget. Felix Hedman anställdes 1902 som avdelningschef i Balakani och var 1907 – 1917 chefsdirektör för bolagets oljefält i Kaukasien, Transkaspien och på Krim. Jakob Estlander grundade efter arbete hos Nobel och Rothschilds en fabrik i Baku. Ingenjör A Tommila nämns och ingenjör August Herman Bade arbetade en tid för Nobels. Carl Oswald Bonsdorff gick efter anställning hos Nobel till ångbåtsbolaget Kavkas & Merkuri med verkstäder i bl a Astrakan och Baku. Kosti Veltheim arbetade hos Nobel i S:t Petersburg och var 1904 – 1920 teknisk ledare för Branobel i Sibirien och Transbajkal-regionen.

Kapten Rosenbröijer förde befäl över en av bolagets ”petroleumdragare. Ivan Alexander Aminoff var 1880 – 1887 befäl över Nobels flotta på Kaspiska havet.

Död i Ryssland har fått ett avsnitt i Engmans redogörelse. I Baku blev 1907 ingenjör Carl Löthberg skjuten medan ingenjör Forsman sårades livsfarligt. Ingenjör Felix Sundqwist flydde till Tiblisi efter att en svensk ingenjör, Gustaf Adolf Packendorff i hans sällskap blivit skjuten. (Även svenskarna Anders Tauson och ingenjör Andersson sköts 1907). Edvin Svedberg ledde asbetsgruvan i Bahenovo efter att ha arbetat hos Nobel. Svedberg sköts 1930.