Wivi och Gustaf Eklundh

Familjeliv i sus och dus, i dur och – moll

Gustaf Eklundh var svenskfödd ingenjör, anställd hos Ludvig Nobels Maskinfabrik från november 1889 till januari 1893. Fram till och med augusti 1890 arbetade han i S:t Petersburg och flyttade den I september 1890 till Baku för fortsatt arbete för Maskinfabriken. Familjen bodde i ”Sjögrens villa” i Bailoff. När arbetet där tog slut, flyttade man tillbaka till S:t Petersburg. Gustaf var gift med finlandssvenska Wivi Winter, sin kusin.Gustaf fick anställning hos Bröderna Nobels oljebolag i januari 1893 med stationering i S:t Petersburg. I juli 1893 var det dags att återvända till Baku där han först tjänstgjorde som borrfältsingenjör. Hösten 1897 utnämndes han till chef för borrfälten i Balakani.

Gustaf Eklundh utsågs till disponent för Bakuområdet 1904. Familjen flyttade då in i bottenvåningen på huvudbyggnaden i Villa Petrolea. Övre våningen användes av direktörerna som kom på besök från S:t Petersburg, den här tiden oftast Wilhelm Hagelin. Området omgavs av en hög stenmur. Vid ingången låg ett stall och vid porten vaktade en man försedd med kinsjal.

Här återges utdrag ur de brev Wivi Eklundh skriver till sin svägerska Leni Winter i sammanfattning.

Det är bal för 150 personer på klubben med maskerad 1891, skriver Wivi. Siden är billigt, tunt och svalt, tvättas som bomull som är dyrare här är än i Finland. Man besöker tatarerna, förskräcks över deras primitiva kök, kvinnornas instängda liv, som består av att föda barn, sköta hushållet. Ingenjör Fernström och kassör von Enehjelm med familjer deltar i umgänget.

Wivi oroade sig inför sommaren. Bolaget beviljade hemresa vartannat år för Nobelanställda. Under sommarmånaderna reste Wivi och barnen oftast till Finland medan Gustaf stannade kvar, trots hettan. Andra familjer flyttade uppåt de svalare bergen där de hyrde in sig hos befolkningen. Det tog ett dygn med järnväg till bergen.

Wivi skriver att i mars, april börjar fartygstrafiken i Baku vid Kaspiska havet. Då blir det liv och rörelse, in och ut till öppna havet. Allt grönskar, men kopporna och tyfus skrämmer.

1891 ges Hugenotterna i ett italienskt gästspel på Operan i Baku och Wivi njuter, men saknar sitt piano.

Hösten 1892 är Wivi och barnen i Mulo, Finland. Wivi föder sonen Sven, som dör tio dagar senare. Det gör så ont, så ont. Gustaf var i Petersburg, tilläts inte komma på begravningen för arbetets skull och fick inte se pojken. Hans krans kom en dag för sent. Döttrarna Tyra och Elsa har haft lunginflammation.

Gustaf gör tjänsteresor till Stockholm och Baku. I september återvände familjen till Baku efter en besvärlig resa med storm och tågförseningar, det tog 13 dagar. Reparationer av våningen pågår, man får bo på hotell en tid. De flyttar så in i fyra stora rum och kök, med badstuga. Vatten och ved får de gratis, men en stor del av flyttlasset är försvunnet; husgeråd, husapoteket, barnens leksaker, en del sängkläder. Wivi har köpt en ny fin symaskin. Familjen har fri läkare och medicin, men det är många fall av kolera och man är ytterst försiktiga med mat och dryck. Herrarna har bildat en stråkkvartett av 16 man och spela verkligen utmärkt bra. Varannan lördagskväll är det familjesamkväm på klubben.

Julen 1893 firas med lutfisk och gröt, men någon julstämning med slädföre blir det ju inte, skriver Gustaf till Leni. ”Emellertid leva vi i sus och dus och ha ej ens tid att se efter hur dagarna rullar undan.”

I januari 1894 har Wivi svår influensa, Gustaf och barnen får den lite senare. Det är regntid med difteri, som ofta slutar med döden. Wivi trivs i sin fina lägenhet, livet är lätt och lugnt. Hon umgås med fruarna Tiedman och Tauson, de spelar fyrhändigt och har bildat en syförening varje onsdag eftermiddag för att samla pengar till klockan för den nya lutherska kyrkan som byggs i staden. Damerna har sålt för 400 rubel i vinter. En teaterföreställning på klubben med hornmusik och sällskapsspektakel med dans ger intäkter till nya möbler till fruntimmersidan och till att få biljardsalen förstorad. Antingen roar man sig eller hänger man med huvudet… Wivi läser tre timmar om dagen med sonen Lars, lydig och läraktig. Tyra har börjat stava, hon får en timma med mamma.

Ingenjör Hellström är i Sverige och under tre månader får familjen använda hans häst och ekipage för resor till staden. Det är roligare än Konkan, bolagets hästdragna spårvagn, tycker Wivi.

I april har man firat påsk på klubben och varit på samkväm på tyska klubben i staden, dansat till kl 3 på morgonen. Till sommaren stannar ingenjör Sandgréns och Tausons barn i villan, man blir flera. Lövkojorna blommar och rosorna håller på att slå ut. Men det är gott om huggormar. En lång giftig spindel har man redan fått fast i köket. Man får akta sig när man kryper till sängs, granskning av bädden är nödvändig då man bor på nedre botten. I maj har Wivi fått låna fru Hagelins piano. Hon är i Sverige kanske på ett år och snart kan man bada, uppfriskande i salta havet. Lasse fyllde år med kalas för 13 barn. Wivi har problem med ögonen, kan inte arbeta, inte läsa utan har mörka glasögon. Hon behöver komma till ögonläkare i Finland. Men ögonen blir bättre. Familjen vaccinerar sig mot kopporna och blir medtagna, därefter får Elsa scharlakansfeber och ligger två veckor till sängs.

Gustafs arbete i Balakani är färdigt i början på juni. Får se vart man ”skickas”, var man hamnar suckar Wivi. Det är att finna sig, att byta arbetsgivare är svårt dessa tider.

År 1896, mars månad. Tyra har blivit sparkad av en grannpojke i ansiktet. Tur att trumhinnan inte gick sönder. En av pojkarna i huset är till ständig förargelse för familjen. Hemlängtan gnager, till norden. I slutet av maj ska Lars på inträdesförhör i Helsingfors. Hans skolgång fortsätter där. I september är man åter i Baku efter en svår sjöresa. Bostaden är nymålad, reparerad i ljusa, glada färger. Tamburen är vit, salen ljust grön, matsalen gul, barnkammare och sängkammare gråmålade. Gustaf tar över när disponenten är bortrest. Ingenjör Crusell kallade honom till Grosny och Petroffsk, det är tjänsten framför allt… Eklundhs köper stor matta och stora kuddar, karaffin, skålar, fat och koppar. Wivi har fått en snygg vinterpaletå, för samma pris som en päls i Finland eller Petersburg. Kläder är dyra här.

I december 1896 avlider Wivis pappa. Man firar en stilla jul i Baku med Gustafs bror Bror och svägerska Sigrid, som fått arbete i Kedabeg i bergen.

I mars 1897 får Wivi en liten dotter, Siri. Svägerskan Sigrid har varit där, till stor hjälp. I augusti är hettan olidlig, nätterna ger lite svalka. I september kommer ett regn och man lever upp. Svenska kungens 25årsjubileum firas med fest på klubben, fin musik och fin, fin supé med champagne till klockan 5 på morgonen.

I oktober brinner 15 borrtorn i Balakani, fem tillhör Branobel och fyra stora fontäner brinner, hela nejden är upplyst. Miljoner går upp i rök. Det är många stora eldsvådor detta år.

I september 1899 bor familjen i Balakani. Gustaf har fått 5 000 rubel i gratifikation för fjolåret. Herr Nobel har varit här och bjudits på stort herrkalas. Så ger han Gustaf 3 000 rubel till inköp av hästar och ekipage till Wivis disposition, hon ska slippa lokaltåget. ”För mig blir det obeskrivligt roligt, för att åka är det enda nöje jag sätter värde på i Balakani.” Ny fontän slår halv miljon pud nafta i dygnet.

I november är det nytt besök från kontoret i Petersburg. Wivi måste ordna kalas för 30 personer och ”jag för min del önskar dem dit pepparn växer”. Man bjuds på supé hos Treumann.

Åter i Villa Petrolea

Familjen bodde i Balakani fram till 1904 då Gustaf tillträdde som disponent och man flyttade till Villa Petrolea igen. Där hade de en lokal kock som hette Sagir. Han lagade en hyfsad mat, men hade vissa egenheter. Han var husbondefolket ”trogen till sista blodsdroppen”, men detta hindrade honom inte från att för eget behov snatta av husets förråd och privata ”prylar” då han ansåg sig vara ”en del av huset”, och sålunda även berättigad att fritt kunna tag åt sig av husets ”inventarier”.

En dag serverade Sagir ”coq au vin” till middag, trots att huset inte höll sig med höns. På förfrågan var han fått tag på tuppen, blev svaret att ”den hade förirrat sig från grannen in på vårt område, och inte kunde jag ju då göra något annat än att taga hand om den”.

Ett svårare problem blev Sagirs hustru. Trots tillsägelse att hålla sig borta, följde hon sin man varje morgon till arbetet. Hon satt sedan hela dagen på köksbordet i Villa Petrolea med fötterna i kors och vägrade att flytta på sig

Naftabolagen hade organiserat en stadsförvaltning där Nobels med Wilhelm Hagelin hade en framträdande roll. Gustaf deltog i dess sammanträden under de oroliga åren med strejker och arbetaruppror.

Den julen var det upplopp i Balakani med stenkastning mot Lessners bostad. Lessner skickade döttrarna och hembiträde till Villa Petrolea kvällen före julafton. De bodde i huset snett emot disponentvillan och tillbringade julafton hos Eklundhs, som delade ut julklapparna sedan barnen Lessner gått till sig. Man hade inte haft möjlighet ordna klappar till barnen Lessner.

Gustaf var kvar i Baku när familjen rest till Finland på sommarlov. Wivi har sparat ett brev från Gustaf till dottern Sirka.

Baku 9/22 juli 1905

Pappas Sirka!

Pappa har mycket ledsamt här i ensamheten och saknar sina små flickor. I början på denna vecka vidtog remont af våra rum, så att jag blott har för-rummet och matsalen att bo i under hela denna månad. Vet du att påfågeln har fått fyra små vackra ungar, med hvilka hon spatsera omkring i trädgården för att visa dem huru stor verlden är. Påfågeltuppen håller på att byta om fjädrar och släpper flera stycken av sina stjertpennor om dagen. Aleksander samlar dem alla, så du nog får dem då du kommer hit. Pappa vill gerna veta om du fått mycket kräftor och bär om du sjelf plockat dem.

Helsa Mormor och Mor och Elli och Tyra och alla som äro hemma från Pappa.

Oroligheter i södra Kaukasus pågick under 1906. Gustaf reste med häst och vagn från Balakani till hemmet i Villa Petrolea när en ryss hoppade upp på vagnens fotsteg och avlossade ett skott som gick under armen, utan skada honom. Wivi och barnen var i Finland. Lasse fick läsa i en tidning i Finland att ingenjör Eklundh blivit skjuten, men senare kom ett telegram som förklarade att han var oskadd. Wivi brast i gråt.

Wilhelm Hagelin fick meddelande om överfallet i S:t Petersburg och reste omedelbart till Baku. Han fick med kraft övertala Eklundh att lämna Baku i hemlighet. Arthur Lessner, chef för borrfälten tog över efter Eklundh. Lessner var yngre, inte så auktoritär och hade en mjukare framtoning.

1906 blev Gustaf Eklundh invald i direktionen och familjen flyttade till S:t Petersburg. Gustaf Eklundh lämnade Branobel och blev 1911 chef för Uralka; Ural Caspian Oil Corporation, ägt av Shell. När nyheten om Uralkas rika fyndigheter på Embafältet spreds, bildades Emba Kaspiskoye med Uralka, Branobel och ryska bolag som ägare. Den unge ingenjören Lars Eklundh blev som sin far ingenjör och tog anställning i Uralka.

Vid revolutionen lämnade familjen Ryssland och slog sig ner på sommarstället i Noux, Esboo utanför Helsingfors.

Dottern Siri har ritat bostadens disposition som hon mindes den som barn, här jämförd med ritning av disponentbostadens bottenvåning.