Erik Delin

 

Erik Delin kom till S:t Petersburg 1909 efter att ha arbetat i Boston, USA. År 1914 blev han inspektör av Bröderna Nobels flotta i Baku och ledde arbetet på Bibi Eybatfältet från 1916. Erik försvors sig att aldrig svika Nobels, men han försummade sin familj. Hustrun Svea och dottern Märta lämnade Baku i hast 1917. Under tre års tid lovade han att komma ”hem”. Erik och hans hustru Svea skilde sig inte, men levde därefter separata liv. Deras dotter Marta (1906 – 2004) mindes familjens liv i Ryssland, om oljefältet i Balakani, om sin skola S:t Nina – som i en saga. Sveas brev blev kvar i Baku. Genom Eriks brev skrivna 1918, 1919 och 1920 får vi följa dramatiska händelser i Ryssland och ta del av hans saknad efter familjen. Erik hade egen lägenhet inne i Baku där familjen bott med honom till 1917. Han var stationerad i Bibi Eybat, där han hade tjänstebostad.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Dottern Märta fick smeknamnet Finke, med variationer, då hon som nyfödd påmint om en egyptisk sfinx med en speciell hårlock. Märta blev operasångerska och gifte sig med konstnären Hilding Linnqvist.

Pingoud, som omtalas i breven är greve, engagerad i oljebranschen. I hans trädgård grävde Erik ner silver tillhörigt Gösta Nobel.

Behbud Javanshir blev 1918 det fria Azerbaijans första inrikesminister. Han mördades av en armenier i Istanbul den 18 mars 1921.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Erik F Biering var dansk och norsk konsul i Baku, ägare och chef för verkstadsbolaget Biering & Raabe som tillverkade och importerade material till oljebolagens verksamhet på fältet. Naftabolaget Bröderna Nobel hade installerat telefon 1882 inom bolaget, troligen med Bells utrustning. Telefonnätet i staden Baku var miserabelt när ett tyskt bolags konsession gick ut 1905.

Biering och vännen Bernstein beslöt att etablera ett modernt telefonnät i samarbete med en dansk bank. Herrarna framförde 1905 till myndigheterna att konsessionen skulle stå i Bierings firmanamn, varefter bolaget avsågs bli ombildat till aktiebolag. Men det var många som skulle säga sitt, det blev långa resor för Biering till Köpenhamn, S:t Petersburg och Tiflis, konkurrenter dök upp, men 1907 var tillstånden klara.

Arbetet med det nya telefonbolaget stötte på diverse problem. Av olika skäl krävde stadens ledning att man kablarna skulle läggas under trottoarerna (som behövde repareras), inte i körbanan vilket Biering önskat. Det visade sig långt senare vara ett lyckosamt drag, med trottoarerna. Ombyggnationen skulle ta tre år, men de första sex månaderna gick till planering för att få ett godkännande i S:t Petersburg. Banken i Danmark försåg Biering med danska medarbetare och bedömare av telefonbolagets framtid.

Beställningar lades hos De förenade Kabelfabriker och stationsmaterial från L M Ericsson, båda i S:t Petersburg. Efter diverse konflikter fick Biering de ingenjörer och montörer han ville ha. Och i januari 1908 var verksamheten helt förflyttad till Baku. 1910 kunde det nya ledningsnätet tas i bruk.

Erik F. Biering föddes i Svendborg, Danmark den 23 december 1876, som yngst i en syskonskara på 17 barn. Erik har skrivit sina memoarer i ”Mina Tyve Aar i Kaukasus”, utgiven 1960 i Danmark. Hans tillgångar, uppskattningsvis om 17 miljoner kronor konfiskerades 1917.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Breven hem till Svea och Märta i Sverige ger en bra bild av det förvirrade läget som rådde i början av 1918 fram till 1920, då Erik lämnade Baku för gott.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Baku den 21.12 1917 – 3.1.1918

Kära Gullebithen!

Nu är det åter lång tid sedan jag hörde något från dig igen men indirekt har jag ju i alla fall fått hälsningar så till vida att strumporna ha kommit, tack, tack, de var så välkomna och jag hade i det längsta gått och väntat på dem och ej velat köpa nya, vilket jag behövde men så till slut köpte jag 3 par a 9,75 och ett par dagar därefter kom ditt paket med 9 par strumpor och lilla paketet för Siri så som du ser har jag nu fått en julklapp från dig och så pass precis till jul som det gärna kan tänkas under nuvarande förhållanden.

I söndags var jag på visit hos Lessners, de for på måndagen så var jag hos Tokpobekins nye mormus…? I Svarta stan, for så till Tagianosov på visit med Tylin för att han skulle tacka för utnämningen och sedan på eftermiddagen var jag hos Aeagyesaebs, de for på kvällen eller rättare på natten till Kislovodsk och det är minsann nu ej någon nöjesresa för tågen är fullpackade med soldater så enda sättet att komma ut eller in är genom fönstren, ty det är verkligen som silltunnor för närvarande. Såväl Axagyer som Lessners var på stationen kl 8 på aftonen och lyckades få komma in i vagnarna som stå en km från stationen redan vid 10-tiden och få så sitta där i mörkret till dess tåget skall föras fram till stationen, vagnarna är redan då överfyllda korridorer och allt och när de kommit fram till station stoppas ungefär lika många till in så nog måste det vara trevligt resa under sådana förhållanden men Tamara hade nu satt sig i sinnet att resa och då var ju ej annat att göra. Gösta är nu i Kislovodsk likaså Emil. Lessners ville ju även dit till sina småhjärnor till…(bortrivet) och dessutom hade han fått…(bortrivet) från Gösta att komma dit i affärer. I kväll far även Biering och med honom Jakobsen så jag blir mer ensam till julen, hade annars tänkt vara tillsammans med dem. Gösta lär komma hit första dagarna på nyåret och Biering kommer även då ungefär.

Svenska julafton var jag på middag hos Texdygre och tog han fram en flaska champagne dagen till ära och sedan på kvällen var jag hos Bäärnhielm som hade samlat Wannebos, Thylin, dr Lindholm o fröken Leijonmark, Jakobsen, kapten Hedman, en finne samt de 2 svenska krigsfångarna på Nargen där hos sig, nå det var naturligtvis dödstråkigt men var det ju ändå lite jul med julmat, både skinka o gröt och drack…(bortrivet)..våra bortavarande familjer. I /…/ dags var jag på middag hos Kvarnström som då hade bjudit Malms, fru Wannebo, Bäärnhielm, Thylin, Trichler, Högman och mig, där var rätt muntert och jag flirtade med fru Wannebo. Han lämnar nu Baku för gott och hade en liten avskedsfest, han tar intet med sig hem annat än handbagage, lämnar alla mattor här och har sålt alla möbler och kläder likaså så med honom kan jag ej heller sända ditt pälsfoder, men antagligen kommer Thulin att resa på nyåret tillsammans med Bäärnhielm som är mycket dålig, lär ha kräfta, så han skall hem för att söka sköta sig. Har för övrigt varit hemma eller på kontoret hela tiden då jag haft mycket arbete med att sätta upp nästa års arbetsplan och kostnadsförslag, vilket under nuvarande förhållanden varit väl så svårt men nu är det dessbättre snart färdigt och sedan tänker jag take it easy ett litet tag för jag känner mig rätt så trött och så med det ständiga trasslet med kamraterna gör mig även både trött och nervös så nog skulle det vara skönt om man kunde kasta sig lös för ett par tre månader, få se hur det kan gå framåt sommaren.

För övrigt kan jag säga att här i Baku är det jämförelsevis lugnt med undantag av lite skymningsskjutning på såväl dagarna som nätterna, så gott som varje natt, men man rör sig än så länge fritt och mat finns men ohyggligt dyrt och dyrare blir det för varje dag som går och värst är det med bröd som man endast får ett halvt skålpund=203 gram per dag och person och det blir sämre kvalitet hela tiden, smör får man ju även vara utan ibland men annars får man allt bara man vill betala, mjölk har jag ju själv men kostar nu 1 rubel glaset och smör 10 rubel(pappers)=24 rubel 57 kopek per kg och nästan allt annat i samma stil så jag är överförtjust att ha kläder åtminstone.

Våra löner ha ännu ej blivit bestämda men har vi fått 5 månaders förskott på den blivande regleringen så en bättre tillökning blir det i alla fall så småningom och har jag nu begärt få hem 10 000 kr om det nu går överhud taget att få hem något genom styrelsen. Från SKF har jag intet hört och antar det hela torkar in, har dessutom sett att t.f. konsuln i Kiev, ingenjör de Laval avgått och antar han fått jobbet.

Undrar hur ni haft det i jul men antar det varit glatt och trevligt och så enl. ditt kort till fru Myrtapobr (som ännu ej kommit tillbaka från Bezagutrobkach) förstår jag att du tänker resa till Siljan ett tag och är du kanske där nu, ja det gör du rätt i att du far och roar dig ett tag, hoppas du träffar angenäma människor där, önskar jag kunde kila dit på ett tag också för ensamheten är rätt dj-g. Och samtidigt är jag glad att ni ej är här. Få se nu vad det nya året kan ha för nya överraskningar med sig, hoppas i alla fall att de blir behagligare än detta års så att man kan få andas ut ordentligt. Nu farväl för denna gång och hälsa alla så hjärtligt och särskilt lilla mamma. En varm kyss och famn för dig själv och pussa lilla kära Finxon så mycket från din egen Muren. Fatma, Tamara o Texdygr o Mirza ha bett mig hälsa då jag skriver.

Brev 3-16.1.1918

Min kära Gullebithen!

Ja nu ha vi kommit så långt att man får skriva 1918 och därför först och främst allt gott på det nya året och måtte det ha något gott med sig för oss alla. Det är nu en evighet sedan jag hörde något från dig och kanske är samma förhållandet med dig, ty postgången lär nu vara mycket obestämd. Jag har ju ej heller skrivit till dig på över en vecka dvs. mitt sista brev var av den 21 eller 22 december så nu skall jag berätta lite hur jag haft det. Att Biering o Lessners for till Kislavodsk har jag visst berättat redan så jag hade ingen att jula med utan bestämde mig för att vara hemma ensam men så träffade jag Pingouds på gatan dan före julafton och de så gott som tvingade mig komma dit och fira julafton med dem så jag köpte lite blommor och for dit men det var allt annat än trevligt, ty de ha ännu hennes syster och man hos sig och honom kan jag allas inte li, han är en av de mest ohängda långa drulle (sparv) som jag någonsin träffat så jag satt som på nålar hela tiden. Nå de hade en gran av cypressträd som de tagit från sin trädgård och så hade de julklappar och även jag fick en låda pepparkakor och ett japanskt bokmärke-kniv, mycket trevlig förresten och så var det julmat, dvs. fläsk etc. vid 12-tiden for jag min väg, utled och så juldagen blev jag tillsängs, antingen hade jag förkylt magen eller något elände i mig, ty hela natten var jag på språng och hela nästa dag likaså då jag emellertid tog bittervatten för att göra rent, vilket även lyckades så att jag på tredje dagen var klar igen. Bebut var nere hos mig en stund på juldagen och det var han som skaffade mig bittervatten, han är en trogen själ.

Så gick veckan fram till nyårsafton utan något särskilt och då var jag bjuden till Bebut på middag och där var förutom jag ett par tatarer Visirof och vid 7-tiden gick vi var till sitt men så vid 11-tiden ringde B. igen och bad mig komma upp och vaka in nya året vilket jag även gjorde och det skedde med ett glas champagne och skålade B. för dig och hoppades att du snart skulle kunna komma, han bad mig hälsa dig så hjärtligt och däri förenade sig hans ”fru” trots sin obekantskap som han sa. Vid 2-tiden var jag åter i gullsäng och låg till 11 på nyårsdagen och så beslöt jag mig göra en trip till Balachani och Surachani för att hälsa på Wannebos o Neander, tog så Thulin och Bää. Med mig och for i väg men kom ej längre än till Balachani ty där gick en fjäder sönder så vi blev sittande hos fru Wannebo (han är i Tiflis) till kl. ½ 3 då vi fick låna röda bilen att fara hem med, där var riktigt muntert och vi skämtade bra, sedan satte jag mig att läsa en rövarroman som jag fått låna av Thulin och så vid 10-tiden gick jag över till Muchtorofs. Mypmyca har nu kommit hem för ett par dagar men fru M. Är ännu kvar i Vladikovkas. Nå Mypmyca hade på morgonen rest ut till Mepgakesemt så träffade endast Kamina hemma och han var vid dispytlynne och ytterst högsparv-mad, så glädjen blev ej stor, han är missnöjd med sin tillvaro här och det retar henne att han ej hunnit fara till Kislavodsk där han antar att de ha det storartat roligt och nu är det så gott som omöjligt för en dam att resa så han har beslutat sig för att vänta här till i påsk.

Hoppas nu Biering kommer om ett par dagar, han sa att han skulle resa den 4:e från K. Så lär vara här om 2 till 3 dagar, det tar nämligen 2 till 3 dar därifrån nu. Så lär Gösta (Nobel) även komma om han nu ej blir avrådd därifrån av Lessner ty det vore enligt min åsikt dumt av honom att komma hit nu mitt in i getingboet. Vad som sker ute i världen ha vi ingen aning om ty inga tidningar kommer mera och inga nyheter finns i våra här då det ej finns någon telegrafförbindelse åt något håll och dessutom inga resande som man kan få några tillförlitliga nyheter av, så vi blev alldeles avskilda för närvarande och vad järnvägarna här nere beträffar så har du väl kanske läst i svenska tidningar så har vi ingen förbindelse med Tiflis sedan över en vecka och åt Rostov-hållet vet man ej hur långt det finns en förbindelse.

Dessutom är vi alldeles utan pengar här nu och börjar lite var göra bons. Stadsfullmäktige ca 20 millioner och så Jakobkockin komisariatet så om någon månad blir det väl någon sorts nya papperslappar som får spela pengar en tid. Kamraterna är nervösa och går och ruvar ut något nytt men vad de skall hitta på vet de ej själva ännu tror jag, men det ligger spänning i luften så antingen blir det något omslag igen antingen till det bättre eller ännu värre och jag börjar tro att enda räddningen ur det här är att sparvarna kommer och bosätter sig här. Smattrar och smäller gör det nu varje natt så inte är det just något nöje vara här och arbetet går sämre och sämre för varje dag och intet material finns att få så får nybyggnader och utvidgningar som är mitt huvudgöra finnes inga möjligheter och det gör mig ej heller vidare munter. Undrar om ni nu är åter i Stockholm och hur ni haft det och ha det, hoppas emellertid att det går er väl och att ni ha allt det nödvändigaste trots nödtiderna. Här är kallt och ogemytligt och känns rysligt ensamt då jag egentligen ej har någon som jag riktigt sympatiserar med så finns det någon möjlighet att vara härifrån fram i maj så reser jag hem och skall då försöka få 3 månader. Du får nu ej mera denna gång och lönar sig heller ej fortsätta för jag är egentligen blue utan mask, E varm famn och kyss till dig själv och pussa lilla Finxon varmt så mycket från din egen Murren. Hälsa även så hjärtligt lilla mamma och syskonen.

Baku 12- 25.1 1918

Min kära Gullebithen!

Tack kära du för långa brevet av 9-18 dec. som jag fick för ett par dagar sedan, det är så länge sedan jag sist hörde från dig och så fick jag i stället ett så långt brev nu. Ja, kära du, nog förstår jag att det ej är roligt ha så där a la ungkarl men är ju intet att göra åt saken men jag förstår ej att du ej tog de tre rummen som du hade chance få, ty då hade du kunnat ordna det mycket trevligare för dig och vad beträffar hushåll så har väl ingen nu mera några reserver att dra ifrån utan få väl alla leva för dagen så att säga men du vet naturligtvis bäst själv. Angående kullager har jag intet hört något men har nu kommit till det stadiet att jag tror jag tage det om de gjorde ett bra anbud, ty jag är så utled på dessa evinnerliga strider och obehag att jag till och med känner mig färdig slänga det hela och ge mig iväg härifrån, men hålls tillbaka endast därav att jag tycker det skulle vara fegt och se ut som fanflygt och det vill jag ej att de skall kunna säga om mig, men jag antar de (Kullager) ej komma med något anbud, ty som jag sa dig förut tror jag ej att C.G. skulle unna mig det, så inte tror jag han ger mig någon rekommendation utan kanske tvärtom. Jag skall nu emellertid försöka hålla ut till fram i maj och så reser jag hem på permission om det finns någon möjlighet resa naturligtvis, ty i år tänker jag ta ledigt, de må säga vad de vill och i värsta fall lämnar jag helt och hållet, ty jag känner att jag måste ta mig ledigt. Att tala med Gösta eller någon annan angående Kullager skall jag ej kunna göra annat än om jag beslutar mig för att anta ett eventuellt anbud, ty annars skulle det verka som ett utpressningsförsök och det har jag ej mage till, och tala i den saken med Gösta som vän, då han ju är min chef, det går inte, och att ca 5 år i förväg lova att få komma härifrån kan varken han eller någon annan då man ju ej vet vad som kan hända i mellantiden och som jag själv ej kunde lova någon så långt i förväg så kan jag ju ej begära att någon skulle kunna giva ett löfte att jag kunde hoppas därpå är för mig av intet värde, så nu vet du min ståndpunkt, annat vore det naturligtvis om de sa något till mig och hörde sig för, då skulle jag nog tala men själv börja gör jag inte.

Nu har Biering kommit tillbaka från Kislavodsk där hade de haft det riktigt glatt och trevligt, Gösta och Emil for tillbaka till Petrograd och Lessner kommer antagligen hit igen o Emanuel blir kvar där så nu vet du hur de kommer att finnas. Angående Littorins utsago så tror jag ej den har allt för stor vikt, ty de lär vara mycket missnöjda med att han så att säga deserterat. Här är vi allt fortfarande utan pengar och kamraternas humör är därefter, visserligen lugnare än jag väntat men de kokar visst ihop något nytt satyg nu ty de är så hemlighetsfulla, nå du får väl höra av Thulin som reser i natt och skall försöka trassla sig fram till sin älskling, han vet lite om den nya platsen, så tillvida att jag sagt att jag fått påstötning att söka ett mycket gott job men var det är har jag ej sagt och det behöver han ju ej heller veta, jag har dessutom sagt att jag ej själv söker men kanske reflekterar på det om jag får ett direkt anbud. Han avråder mig emellertid på det bestämdaste, ej för att det spelar en roll, men så att du vet. Vill du vara så snäll och sända med honom det där tandläkarinstrumentet samt en sådan som han har prov på.

Som man ej kan ta något bagage med sig nu så har jag ej sänt något med honom och så antar jag att du nu redan skaffat dig päls så det ej lönar sända ditt gamla foder. Det är nu roligt att du köpt stugan så nu har man en liten egen vrå och dit skall vi fara när jag kommer hem. Jasså, lilla hjärtat blev så glad däråt, ja vet du jag tycker det är så synd att behöva ta henne hemifrån allt det goda hemma och hit ned till ödemarken igen, så även därför skulle jag vilja flytta hemåt nu och hade jag ett par hundratusen gjorde jag det även men som jag nu äntligen lyckats få ihop lite så tänker jag fortsätta med det ett tag så att det blir något riktigt bevänt med det. Mattor och sådant är nu så oerhört dyrt här så jag bryr mig ej om att köpa ty måste ovillkorligen bli billigare om något eller några år, då livet väl igen ska ha kommit i mera normala fåror och då kan man få både mera och bättre för sina pengar. Kläder kan nu kosta ca 1000 pyd. Och allt i den stilen så mattor har stigit i samma proportion ungefär och så kan det naturligtvis ej bli i en framtid. Köpte igår Kvarnströms mangel för 50 rubel så nu har vi en sådan så du ej köper någon. Kvarnström reser även hem om några dagar men tar ej heller med sig mer än en handväska och en liten steimestrunk som han tänker försöka få med i kupén så honom kan jag ej heller betunga med annat än hälsningar till dig.

Var över hos Myxonopolis ett tag i förrgår. Lisa Xanymb är fortfarande i Vladikovkas. Mypmyca är här men har blivit rätt gammal tycker jag och haltar lite. Fatma är fortfarande här och missnöjd. Aeagynsaeks lär resa hit från Kislovodsk i slutet av januari. Pingouds har jag ej sett eller hört av dem sedan julen, likaså har jag ej sett Texdygre sedan 1:a januari så du förstår jag lever mest för mig själv och har intet intresse av träffa folk, den ende som kan få mig att glömma allt sattyg är Biering och vi skäds varandra fall då vi träffas vilket är så där varannan dag ungefär. Just nu kom Thulin upp för att hämta breven så hinner ej mera och slutar därför med en hjärtevarm hälsning och varm kyss till dig, hälsa mamma och alla andra samt pussa lilla kära Finken från din egen Murren.

Baku 30.1-12.2 1918

Kära min Gullebithen!

Nu är det både länge sedan jag skrev och ändå längre sedan jag hörde något från dig men som du antagligen vet är sedan länge en reguljär förbindelse med Petrograd avbruten och det är endast tillfälligheter som gör det möjligt att få fram brev i någondera riktningen och som det ej varit någon som velat försöka göra resan på länge så har jag ej heller skrivit. Nu är det en som skall resa och om han lyckas ta sig fram så hoppas jag även att du får deras rader. Thulin for för ca 2 ½ vecka sedan och har han lyckats ta sig fram, hör du väl av honom, fått höra en hel del hur vi haft det. Så därom är ju ej annat att tillägga än att han genom sin avresa sluppit ifrån det värsta vi haft på länge. Ty de sista 2 veckorna har varit rätt livliga så till vida att kamraterna företagit sig att arrestera saveduicke och unpavolojuche hos flera firmor och har de fått sitta arrest från 12 timmar till 3 dygn, de har blivit inlåsta i något rum på promislan såsom arbetarnas rökrum eller tvättstuga o dylikt, hela denna rörelse började naturligtvis i Tudu-indamr där vi ha det värsta packet samt var det först chefen för Montachefs som fick pröva på det nöjet, den andra var Akumof hos oss på 27an och så en hel del andra, själv var jag mycket nära däran men lyckades tala förstånd med dem så att det enda som hände mig den gången var att jag hade kommission hos mig från kl. 10 till 1 och sedan ställde de vakt utanför mitt kontor medan de hade ett sammanträde för sig i ett annat rum och så vid ½ 3 tiden kom de tillbaka och meddelade att de skulle gå och tala med Tagionorof samt lämnade mig hos Tagionorof blev de bortkörda av Svarta stans kommission.

Sedan dess slutar alla våra resonemang ungefär så att om de ej få sina fordringar uppfyllda till nästa dag kl.12 så skall jag arresteras, de få ej sina fordringar uppfyllda och jag går ännu fri. Så blev det ett litet uppehåll i arresteringarna som uteslutande förekommit i Tudu-indamr till igår då Wannebo blev arresterad i Balachani vid 10-tiden på morgon och fördes vid 4-tiden in till stan till Arbetar-rådet där de efter ett par timmar resonerande släppte honom fri, så nu börjar det väl igen antar jag. På grund av dessa ekcesser i Tudu-Indamr och på grund av att hos oss (Hadin T J varit separerat strejk några dagar samt att allt arbete står varje söndag, endast hos oss på 27an och 10an) tog sig Tagionorof friheten att en dag börja skrika åt mig på telefon samt indirekt anklaga mig därför, vilket jag naturligtvis ej fann mig i utan gav honom muntligen att jag ej vare sig var van vid eller tänkte tillåta något skrikande samt sa honom att han för framtiden skulle ta sig till vara, han har nämligen på sista tiden visat sig ”nutte” mot mig och tycks ha utsett mig som någon sorts avledare för sitt dåliga humör och tänker visst försöka äta ut mig. Vi kommer emellertid i gruff med varandra och så står saken för närvarande men som jag vet med mig att ha gjort allt i min makt för att hålla arbetet igång, samt dessutom uppträtt fullt korrekt så är jag ej rädd för hans misshumör men jag är så genomled vid det hela så det kan nog hända att jag en vacker dag kastar det hela, ty jag känner att det tar alltför mycket på mina nerver att ständigt strida med kamraterna och än värre blir det väl längre fram, ty pengar finns ej längre så har vi t ex. Ej ännu kunnat betala för andra hälften av december förra året ännu, därför att det ej finns pengar och utsikterna att få pengar är mycket små och ingen människa lämnar nu in några pengar till VAD? Utan gömmer dem hemma så att endast genom nytillverkning av pengar (ca 40 miljoner per månad för Baku) kunna vi betala arbetare och tjänstemän och sådana kvantiteter pengar hinner ej de härvarande tryckerierna göra och dessutom finns varken papper eller färger i tillräcklig mängd så ställningen är allt annat än lysande, dessutom har vi redan flera dagar varit totalt utan bröd och tillförseln är nu så ytterst liten och kanske helt och hållet avstannad inom kort, ty det väntas att järnvägslinjen strax söder om Petrovak blir uppriven och som allt bröd kommer från norra Kaukasien så blir det snart alldeles slut.

Vad som sker ute i världen vet vi rakt intet om då inga tidningar kommer och de meddelanden som kommer någon gång per telegraf från Petrograd naturligtvis är cencurerade av maximalisterna så vi ju ej vet annat än vad som är av intresse för dem att meddela. Om du därför varje gång ville sända mig urklipp i Sv. Dagbladet av veckans händelser (krigskalender tror jag den kallas) så skall jag åtminstone veta något lite hur ställningen är eller rättare var.

Asadullaejefs har nu kommit tillbaka igen och har roat sig tappert i Kislovodsk där även Gösta och Emil var ca 3 veckor. Genia skrev mig några rader med dem och talade om att hon till våren eller sommaren tänker försöka komma utomlands ty hon tycker Kislovodsk blir tråkigt i längden men jag tänker det ej blir så lätt att komma någonstans, såvida ej det skulle vara sant att Engelsmännen och Turkarna slutit separat fred, ty då skall det ju bli möjligt resa över Batoum-Konstantinopel, ty att resa genom Ryssland även om det blir rysk separatfred är förenat med såväl kolossala obehag som rent ut fara, ty det är ständiga överfall på tågen med plundringar. Här smäller och knallar det rätt livligt på gatorna så gott som varje natt men egentligen är det mycket få som blir sårade eller dödade så det är mest okynnesskjutning än så länge men blir väl allvar om hungersnöd inträffar.

Min lön har nu ökats till 30 000 från 1 januari vilket ju skulle vara bra under normala förhållanden men nu när allt är så dyrt och kursen så genomusel så blir det ej stort mer än vad jag hade förut, tantiem går dessutom till ca 10 000 så att jag kan räkna med ca 40 tusen och allt fritt som förut och i närvarande ögonblick har jag nära 30 tusen i kapital så om kursen skall bli normal vore vi nu på grön kvist. Finns det någon möjlighet resa i vår så reser jag så att jag kommer hem första dagarna i juni och kommer då till mammas 70-årsdag samt 20-årsdagen av Teknis och så tänker jag söka få 3 månaders permission och beroende på hur tåget då är får vi se om ni två få komma hit eller ej. Siri har varit sjuk i influensa en vecka men är nu i farten igen. Ja, nu har du fått en liten aning om hur jag har det här och som du ser är det ej muntert men det går ju ändå skapligt.

Gräsligt tomt är det efter er men ändå är jag nöjd att ni ej är här och du kan skatta di lycklig att du ej är här nu ty dels är här intet nöje och dels är mina nerver sådana att jag nog ej skall vara god att ha att göra med, ja du förstår och Sten förlåter mormor. En varm kyss och famn till dig själv och pussar för lilla kära Finxon samt hälsningar till alla och särskilt farmor och Gustaf från din egen Murren.

Baku 4-17.2 1918

Min kära Gullebithen!

Det var visserligen ej många dagar sedan jag skrev sist men som jag nu fått 2 långa innehållsrika brev från dig från Persborg så vill jag i alla fall skriva lite. Först och främst vill jag då säga vad jag så många ggr förut sagt att du ej skall låta pengar trycka på dig, du får ju nu så mycket du begär och vi behöver ej knussla så nu som vi förr måst göra. Jag har ju själv rätt bra med pengar fast att jag för närvarande ej kan låta dem komma dig tillgodo men någon gång skall väl kursen bli bättre och då skall det väl även bli möjligt sända pengar till utlandet nu när ryssarna förklarat att de avslutat kriget. Dessutom behöver man ju inte genera sig att låna nu av de sina när deras ställning är så glänsande och när man har att betala tillbaka med så fort omständigheterna tillåter det, så försök om att se på saken på det sättet och skaffa dig vad du behöver och lev som det anstår fru Svea. Jag talte ju om för dig i förra brevet att jag nu har trettiotusen rubel nära hopsparade och som min inkomst nu är ca fyrtio tusen rubel om året så blir det ju en hel massa över för besparingarnas åkande och nu förstår du kanske till slut att du ej behöver oroa dig för den saken mera, jag förstår nog att du tycker det är obehagligt att behöva vara beroende av familjen men det har ju givits med så öppen och frikostig hand så jag tycker ej att du har något skäl att känna dig beroende, ty det är ju uteslutande på grund av nuvarande förhållanden som denna hjälp är nödig, ty jag har ju pengar men kan ej skicka dem och således ej vårt fel.

På grund av att vi har mycket ont om såväl föda för hästar samt dessutom ej tillräckligt antal hästar överlämnade jag för ca en vecka sedan mina hästar till allmänt bruk för vår avdelning och så idag har röda gardet med våld tagit bilen så nu är jag alldeles utan och får styra om att få hästar igen och väl ställa dem tillbaka i stan då automobiler ej stå att få nu, i Svarta stan har de tagit alla utom Tarineoen och Kapeman och de åker väl snart också så förhållandena blir ej något bättre utan tvärtom. Penningkrisen är allt fortfarande svår och vet vi inte om ock när det kan bli någon lättnad så arbetarna är i mycket otrevligt lynne och får man varje dag prata i timtal med dem om och om igen samma sak hundrade ggr att pengar ej finns och att vi skall betala så fort vi får pengar så man blir nästan utsliten av det eviga bråket.

Att tänka på att skicka något med någon nu, som du ber om veporna, är ej att tänka på och när du får tala med Thulin om han över huvud taget lyckas ta sig fram så tror jag du skall förstå det lönlösa däri, ty nu är man glad om man över huvud taget kan komma med själv med någon liten handväska och ändå gladare om man kommer fram och ändå gladare om man har sin väska och sina kläder och andra tillhörigheter i behåll ty nu är överfall på tågen än här än där, av alla möjliga sorters rövare och som ett exempel på myndigheterna på sina ställen så kan jag meddela dig att Cylveater som skulle resa upp till Kislovodsk för att återinträda i tjänst som betjänt ej kom längre än till Petrovok där han i 3 dagars tid försökte ta sig vidare men till lut måste resa tillbaka hit, han hade där i Petrovok vänt sig till en bekant i ”styrande rådet” där och vem tror du det var, jo Salomon, vår mattjude som du nog vet vad för sorts karl han är, han är nu en av de styrande där och då kan du nog förstå att säkerheten för gardet är i goda händer.

Angående placering av pengarna så har jag nog själv tänkt på juveler men som de stigit 10-20 ggr i värde och det dessutom ej finns någon Tillander här så har jag ansett det mindre lönande då ju även juveler måste sjunka i värde längre fram liksom mattor och överhuvud allting så i stället för att låta dem stå i kaohen där jag endast har sjutusen låter jag resten med undantag av den reserv jag har hemma stå kvar hos bolaget där de nog är säkrast, visserligen ger de ingen ränta men det får man ju finna sig i nu.

Häromdagen hade Biering ställt till med fest och bjudit Pingouds, Jakobsen, holländaren, en fröken Scholl (som förr läst med Inger och sedan varit hos Lessners i Kislvodsk och nu är på telefonstation) samt Fatma och mig. Där var rätt glatt och muntert och våtvara var det gott om och kom vi ej iväg därifrån förrän vid ½ 3 tiden då jag tog Fatma och Holländaren med mig i bilen. För övrigt har jag ätit middag några dagar i rad hos Texdygr då Siri varit dålig igen i influensa men är nu åter bättre. Nu köper jag inga möbler, inte ens ett skåp men sådant elelr sådana skall du få när och om du kommer hit igen så du skall slippa lida därför men som man ej vet hur länge det blir möjligt att fortsätta härnere så man måste resa sin väg kanske och det i så fall antagligen blev att lämna allt härnere, så länge inpackat någonstans så är det onödigt skaffa sig nytt nu.

Ja, kära du jag längtar lika mycket efter er och tycker det är för d-t men intet att göra för närvarande men finns det någon möjlighet att ta sig fram på ena eller andra sättet så reser jag härifrån så att jag kan vara hemma till 6 juni och tänker jag försöka få tre månader ferier då baserat på att jag måste sköta min hälsa.

Hoppas att er vistelse i Persborg varit er bägge till nytta och att Finken efter så mycket uteliv och sport blivit kry och duktig igen, det är tråkigt att hon skall ha denna feber och förkylning jämt och ständigt. Det kommer väl av att hon växer så kolossalt och ej hennes organiska hinner följa med och sålunda allmän svaghet och följaktligen mottaglighet för förkylningar, hoppas dock att det kan göras något för att stärka och härda henne däremot så att hon blir en riktigt frisk och duktig julunks. Om du kan tycker jag du borde resa ned ett tag till Littorins, det kan aldrig skada och så tycker jag absolut att du skall fara ned till Torstens bröllop och ej låta kostnaderna hålla dig tillbaka.

Jag riktigt längtar att få komma och hälsa på i vår stuga och att den blir fin och trevlig, det är jag alldeles viss om trots det att jag ej får hänga tavlorna men du vet jag hur jag vill ha dem nu och likaså hur och var skåpet skall stå! Du är förresten också en riktig julhunks så jag törs låta dig styra som du finner för gott. Texdygr var just här nere hos mig några minuter och sa han så fast han kom in att han saknar dig mycket när han såg att jag höll på att skriva, antog han det var till dig och bad mig hälsa så hjärtligt även alla andra frågar efter dig och ber hälsa när jag skriver. Hälsa nu alla så hjärtligt och till er bägge så många pussar och stor famn som ni kunna ta emot på en gång från din egen Murren

Baku 25.3- 1.4 1918

Min kära Gullebithen!

Här har hänt och händer ännu mycket, vi har som du nog vet haft ett otäckt mördande krig härnere som började med att tartarerna dvs. ej ledningen men massan ville köra bort maximalisterna men slutade med att Armenierna förenade sig med de senare och sedan ställde till ett förfärligt mördande av tartarerna men vet ej ännu hur många offren är men det tros mellan två och tre tusen allt som allt och då man betänker att de stridandes antal å bägge sidor tillsammans väl ej utgjort mer än ca tiotusen och det hela tiden var gatustrider så är ju dödssiffran oerhört men så var också råheten över all beskrivning, de segrande armenierna tog massor med fångar ca 10 000 och av dessa arma fångar blev en hel del obarmhärtigt nedskjutna eller ihjälslagna med bösskolvar eller spetsade på bajonetter.

Själv var jag på söndagen då det började i Svarta stan hos Lessner på middag och kunde ej komma till stan på kvällen men lyckades på måndagsmiddag ta mig fram till fots naturligtvis till Biering där jag sedan var till onsdagsmiddag då fredsförhandlingar försiggår och tog jag tillfället i akt att gå hem och se hur det stod till, om huset överhuvudtaget fanns kvar, det hade nämligen varit särdeles livligt krig på Hukansebelek och trakterna där bakom, samt i Kpenocmen och hade jag från Bierings balkong sett flera eldsvådor i den här trakten. Således muselmännens klubbhus hade brunnit så att endast murarna står kvar, likaså så gott som hela basaren, Tidningen Kocnu´s hus samt ett hus mitt emot Meinanene på vår sida av Hukansebelek, endast väggarna står kvar. Alla invånarna lär ha kommit undan men alla deras tillhörigheter blev lågornas rov, dessutom lär en massa hus på Xenoxunkan vara nedbrunna men det har jag ej själv sett. Vårt hus har denna gång kommit lindrigt ifrån i det att endast ca ett tiotal kulor träffade det och slagit ut några fönster i affärslokalerna samt ett fönster hos Capkucobs och för övrigt trängt in lite i murarna och pelarna till balkongerna men inomhus var allt i ordning. Alla flydde från huset och de omliggande husen på måndagsmorgonen och jag var den första som kom tillbaka, nå jag stannade ej heller utan plockade undan lite och tog mina pengar med samt gick tillbaka till B. men på torsdagsmorgon flyttade jag hit igen och är fortfarande den ende i huset med min jungfru och så har idag även grannens och Bebuts jungfrur vågat sig hit men de manliga lysa med sin frånvaro.

Min vän ovanför som söks av motpartiet har idag på morgonen givit sig av på vandring härifrån och hade han dessförinnan en så äventyrlig flykt av elva stycken som gömt sig på ett ställe, var han tillsammans med en till de enda som kom undan med livet, de andra blev uthalade och antingen skjutna eller ihjälslagna men de andra två lyckades i sista stund klara sig. Mupea och hela hans familj är i gott behåll som flyktingar på olika ställen och har jag idag varit och sökt upp Kueir och de tre andra döttrarna som har det jämförelsevis bra. Mupea med fru är på luffen från hus till hus, han söks även energiskt. Jag erbjöd min hjälp och skall söka skaffa dem lite mjöl och mjölk för Kueirs lille son skall jag sända varje dag, det är ju för väl om man kan vara dem till någon hjälp, var även glada se mig och tror de satte värde därpå. Deras våningar har blivit fullkomligt utplundrade och allt som ej kunde tas med slogs i smulor så där lär se hemskt ut och de har ej mera än de har på kroppen, dessutom går vi nu hungersnöd till mötes då alla förbindelser med yttervärlden är avbrutna och för närvarande lever vi på de små reserver som ännu finns men som ej räcker långt och idag på aftonen har det börjat nytt krig igen men denna gång utanför stan i det att från Petrovak kommit Dagestanare som nu i några timmar sedan för krig med härvarande garnison, de lär ha både kanoner och kavalleri med sig så om de skall lyckas slå sig fram är det att frukta att slaktande på gatorna och antändande av husen åter börjar, men då antagligen av armenierna och deras hus så vårt hus har då ej stora chanser att förbli oberört. Och skall jag därför söka föra bort det viktigaste men det blir nog ej så lätt då det är nästan omöjligt få någon hjälp, skall emellertid göra mitt bästa.

Själv skall jag nog söka reda mig på ett eller annat sätt men du kan förstå att jag är glad ni ej är här nu och hoppas jag att ni har det bra och lugnt hemma, vi har ju ej de minsta nyheter utifrån på långa tider och brev från dig har jag ej på den dag jag minns och lär väl ej ha att vänta på länge och likaså tror jag knappt att du kan få detta brev i brådrasket då ju ingen kan resa nu men vill i alla fall skriva om det händelsevis skulle bliva någon lägenhet och skulle jag hinna i tid få höra om någon lägenhet så skall jag skriva mera men för idag får detta vara nog och skulle det värsta hända att jag ej skulle kunna klara mig ur denna klämma vilket jag dock tror så vill jag dock nu tacka dig för alla de år som varit för mig all den lycka och allt det stöd du städse givit mig, sköt väl om dig själv och vår kära lilla Finxon med en varm varm famn till eder begge och måtte allt gå er väl för all framtid. Hälsa mamma och alla så hjärtligt från din och Finxons egen Murren.

Så har det stora huset där Didionis bodde helt och hållet brunnit ned så även där endast väggarna står kvar.

26.3 – 8.4 1918

När jag slutade igår tänkte jag ej att natten skall bli så obehaglig för mig som den blev. Kort sagt följande hände (Jag hade här i Märtas rum till förvaring Bebuts silversaker, mattor, kläder och div. krafs). Klockan ungefär 1 på natten hördes ett fasligt väsen på dörren till gatan som numera är stängd och när jag gick och kikade för att se vad som var å färde, man får ej vara ute på gatorna längre än till 8 på kvällen, så såg jag en auto med ca 8 beväpnade rödgardister, jag kan ej neka till att det gjorde ett rätt så obehagligt intryck på mig så jag låtsades intet om och så sköt de ett skott i väggen där nere och så öppnade dvarniken, som över ord finnes gårdsdörren och de kom alla upp för kökstrappan och jag stod i köksdörren för att få reda på vad saken gällde. De tittade på mig och sa ”han hör till oss” det lugnade mig något så knogade de upp till Bebuts, gick in och tittade samt fann att allt löst var borta och kom så ner igen och bad få se de saker jag hade däruppifrån.

På min fråga vilka de var, visade de mig ett papper från revolutionskommittén att de skulle arrestera och undersöka hans ägodelar, nå jag lät dem komma in, troende ATT DE LETADE VAPEN och så dessa ej fanns, de krafsade och letade och till sist beslöt de ta allt med sig. Jag protesterade och sa att jag var svensk undersåte och sakerna stod under mitt skydd men man kunde ju lika gärna tala till väggen, de var alla armenare och så knogade de först iväg med silvret, jag fordrade naturligtvis kvitto, vilket de lovade ge, så började de leta ut kläder åt sig själva och klädde på sig allt möjligt, jag protesterade åter och sade jag tyckte det var en egendomlig ”undersökning”, men de lät sig inte störa, så stoppade de skor i fickorna, servetter, näsdukar och andra småsaker de hittade och så gingo de upp till B. igen och fann champagne och vin och under tiden gick jag och hämtade samt de tre bästa mattorna och kosan du vet komma in till mig, så småningom kom de tillbaka och de hämtade mattorna och så bar det iväg vid 3 a 4-tiden, mitt rörde de ej alls. Jag fordrade ett kvitto men fick endast en lapp utan underskrift att sakerna var tagna på order av rev. kommittén och så förseglade de Bs våning.

Idag på morgonen ringde jag upp deras högste chef, Bs vän och anmälde vad som skett samt protesterade och han lovade att intressera sig för saken och giver mig svar i morgon bitti, har dessutom idag i samråd med Malm och Biering skrivit en protestskrivelse och fordrat tillbaka sakerna eller ett kvitto på dem om det nu hjälper något, ty jag antar att de var självvalda ”undersökare” för att skaffa sig lite extra förtjänst. Jag har emellertid gjort vad jag kunnat och kan ej mera. Det är ju tråkigt men förr eller senare så går det nog så med all egendom här, antingen plundrat eller bränt, ty kommer nu de antågande till stan så går det naturligtvis löst mot Armenarna och då stryker väl alla deras hus med, så utsikterna är just ej så ljusa, mot mig uppträdde de jämförelsevis hyfsat och rörde visserligen lite vid mina saker men så fort jag sa ifrån att det var mitt så bad de om ursäkt, likaså bad de om ursäkt att de stört mig.

2 -15.4 samma brev

Som jag av Biering just hört att i morgon antagligen far en person till Petrograd så vill jag nu avsluta min lilla historia. Angående de bestulna sakerna har jag ej fått något besked och lär väl ej heller få något.

Staden är fortfarande i belägringstillstånd, dvs. efter 8 på kvällen får man ej visa sig ute men för övrigt är det nu lugnt igen. De som kommit norrifrån lär ha dragit sig tillbaka ungefär halvvägs till Derkent och från Elisabetpol-hållet hörs ej heller något så det ser nästan ut som om det skulle bli någon tids hega men lär vara allmänt raskrig runt omkring oss så alldeles säkert är det ju ej att det inte snart åter börjar. Från min vän ovanför har jag intet hört så vet ej hur han lyckats i sin flykt. Varken Mirza eller Tamara har jag ännu ej sett men vet i alla fall att Tamara ännu är i stan men hur det är med Mirza vet jag ej. Fru Dadioni såg jag på avstånd i Tanesobre (?) häromdagen så de måtte ha därute, skall söka komma i kontakt med henne. Nå igår hade jag den stora glädjen att få 2 långa brev från dig, ett av den 26 jan. och ett det riktigt långa avslutat 14 februari, således på dagen 2 månader på väg.

Det var så kärt höra från dig igen, det är som en hälsning från yttervärlden. Jag kan förstå att det varit en allmän fest för svensk-ryssar där du haft ditt intressanta samtal med Hagelin som enligt vad jag kan förstå tycker att jag skall stanna hos bolaget och tycker jag nästan att hans uttalande låter nästan som ett löfte om goda tider för mig? Nåväl tog även och talade med Lessner och hans ord är även i samma riktning och när han hörde att det var S.K.F. sade han, ja där sitter Emanuel som ordföranden i styrelsen i det ryska bolaget så inte skall ni tro att han släpper er ifrån Baku då utan helt enkelt säger att Delin får ni inte röra. Lessner frågade även om den ekonomiska sidan och då jag sade att jag ej visste då jag ju ej haft något direkt anbud men att de sägs att Kärrberg lär ha förtjänat ca 100 000 rubel per år sade han att ja det kanske ej dröjer allt för länge innan ni också kan förtjäna det hos bolaget, så det låter ju bra. För övrigt var han absolut emot att jag skulle lämna, visserligen ville han ju ej ta något ansvar på sig i att säga mig något bestämt men ansåg jaf borde stanna då jag har goda utsikter!

Stackars min lilla Gullebith som har det så djäkligt med både pengar och bostad och med flirtar ja, jag förstår dig så väl att det är trist, men åtminstone en sak behöver du ej oroa dig för och det är pengarna ty jag har nu i mitt namn 35 tusen rubel och dem är det ingen fara med men kan endast ej sända dem hem till dig men skulderna kunna ju sålunda betalas så snart det blir något sånär hygglig kurs och handeln blir öppen igen så nu ber jag dig kasta åtminstone det obehaget ifrån dig. Trots att här nu är oerhört dyrt, 5 rubel för ett skålpund kött, om man lyckas komma över det över huvud taget och 150 rubel för ett pud mjöl, smör finns ej alls så jag anser i alla fall att jag här kan spara ca 15-18 tusen rubel till årets slut så du ser… härlig tid det måste ha varit för Finke i Persborg med uteliv och skidor, hon ser även så genomduktig ut på de fotos du sänder, ditt samt ditt o Finkens kort har jag även fått men tycker ej riktigt om något av dem. Få nu se om det lyckas mig att ta sig hem till sommaren, det ser just ej lovande ut och i alla händelser tror jag att det lyckas som jag tänkt försöka hinna hem till den 23 maj, vårt 15-års jubileum (det skulle ha varit en överraskning) och så till mammas 70-års dag och så 30 års jubileum å ingenjörer, det blir nog alla nöjen som jag får undvara och vara glad om jag över huvud taget kan ta mig hem för nu är det ju åter krig mellan Kaukasus och Turkiet så den vägen som jag hoppats på tycks ej bli möjlig och genom Finland är det väl otänkbart att ta sig fram ty annars / …/ nu snart 3 månader den som kom med dina brev hade varit endast 14 dagar på väg från Petrograd så dit skulle man ju ev. kunna ta sig fram men sedan? Vi är absolut utan underrättelser från övriga världen så svårt att veta åt vilket håll man skall söka sig åt.

Ja, nu skall jag även skriva några rader till mamma så du får nu vara nöjd med denna lilla historia. Hoppas du var på Torstens o Littorins bröllop. Innerligt varm famn OCH KYSS TILL DIG SJÄLV OCH KRAM OCH PUSSA DEN LILLA KÄRA Finken så mycket från din egen hängivna Murren.

Baku 11- 24.4 1918

Min kära Gullebithen.

Jag minns ej var jag slutade min förra berättelse men tror att det var med det att myndigheterna varit och hämtat de saker som fanns hos mig och som tillhörde männen ovanför. Nå, sedan gjorde deras jungfru ett försök att stjäla i deras våning, bröt sigillet och gick in i våningen, blev upptäckt och arresterad och så kom de och hämtade de saker som var kvar ännu hos mig, även mattan som låg under sängen i Märtas rum så nu är det rent hus. Hans våning har nu även blivit beslagtagen för andra, vilka vet jag ännu ej, och så ha husegasen och den som bor bredvid oss fått meddelande att om de ej inom 3 dagar flyttar in i sina våningar blir även de beslagtagna, så då får jag trevligt grannskap och flyttar väl antagligen ut själv godvilligt innan turen kommer till mig, vilket den väl utan tvivel då snart gör, vart vet jag naturligtvis ej ännu men söker väl ordna det på något sätt ty innan det är gjort kan jag ej resa på någon permission då de antagligen under min frånvaro skulle sköta om den saken mig förutan. Så har de även TAGIT MINA HÄSTAR OCH VAGN, SAMT DE TVÅ HÄSTARNA SOM OTTO hade samt en vagn till så nu är det för mig att åka än med det ena än med den andra kärran då vi i allt nu endast har 4 st vagnar för hela huvudkontoret och snart går de väl även åt så då blir det att använda fötterna.

Så ha de även beslagtagit chefen i Svarta stans stadsvåning på 5 dagars frist att flytta, likaså alla de andra (4 st) våningar som är i samma hus, så här går livligt till som du ser. Arbetet går genomuselt och vi har numera knappast något att säga endast representanter för ägaren (Ogaren?) och följaktligen till för att skällas ut och trakasseras. Så blev t ex. Wannebo åter arresterad i förrgår och fick sitta i ca 3 timmar innan han blev lössläppt. Likaså hände för några dagar sedan Neander men ännu har jag ej haft det nöjet trots det att vår 27:e har den dj:este samling av rackare jag någonsin sett och som skall göra allt rakt motsatt mot andra gör. Men hur det är har jag hittills lyckats lirka med dem.

Jag tänker nu riktigt allvarsamt på att slänga det hela här och ge mig hem ty jag är utled på det hela och tycks som om de makthavande blir fastare för var dag som går och jag således ej ser någon ljusning i förhållandena på länge, kanske till och med ett år går på detta sätt och det tror jag ej att jag skulle stå ut med och nu när enligt vad jag hört rubeln har en kurs av 12 pfennig så är det ju ingen idé att sitta här och ha goda inkomster som ej ha något värde utanför landet och således ej ha något ekonomiskt behåll för slitet här. Jag hoppas ju naturligtvis att det någon gång i framtiden åter skall bli någon skaplig kurs på rubeln men det kan ju dröja mycket länge, kanske flera år.

Var igår och träffade Tamara och hennes man, han är nedtryckt och säger intet, hon tar saken ganska lätt men dock ej så lätt som hennes glada humör annars skulle ge orsak att ro. Hon vill härifrån för att aldrig mera komma tillbaka, hennes syster är gift med en ryss från Moskva och har med honom rest till Amerika genom Sverige, så kanske du sett henne i Stockholm där de väl stannade ett par dagar. Från Lisa och Fatma är inga nyheter vet bara att de fortfarande är i Vladikavskas, tjocka Liza Kolontarovs hus har också blivit ned bränt och han lär ha gjort ett försök att resa härifrån men så blev det eldsvåda på båten så han lär åter vara här. Har ej sett henne på länge. Lessner är fortfarande här men reser antagligen om en 14 dagar.

Biering längtar även härifrån men kan ju ej lämna sin affär i dessa tider. Vi träffas allt som oftast, också Jakobsen bor där fortfarande men han vill också resa och vill resa med mig. Vi är fortfarande utan mat och hasar oss fram som det går och priserna är naturligtvis därefter så snart går väl hela lönen åt endast till maten. Nu får man vara ute till kl. 10 på kvällen men ytterst få använder sig av tillfället så efter 8 är staden så gott som död. Jag kom igår hem från Biering några minuter före 10 och hade på hela vägen mött 2 personer och det kändes lite ensamt. För att infånga min vän är det lovat tiotusen så honom tycks de särskilt önska tala med. Vid Petrovek dit de skickat trupper härifrån pågår fortfarande krig men som det tycks med liten framgång för de våra härifrån.

Hur och när jag ska kunna ta mig härifrån är nu omöjligt att säga och bagage är åtminstone för ögonblicket omöjligt tänka på att ta med mer än möjligtvis en eller två handväskor så kommer jag blir det mer eller mindre som Tranya? Hoppas du någon gång i framtiden får dessa rader och hoppas att du så förut fått mitt förra brev för annars lär du ej förstå så särskilt mycket av dessa rader. Tusen varma hälsningar, famn och kyss samt pussar för kära Finken från din egen Murren. Hjärtliga hälsningar till mamma och syskonen. Hoppas ni är friska och har det någotsånär drägligt likaså hoppas jag du fått telegram som jag skrev och bad Werner skicka ett jag mår all right.

Baku 29.4 – 12.5 1918

Min lilla älskade Finxon.

Tack du lilla kära rättmas för det så rara och kära brevet med de många pussarna som flyga genom hela Europa på din fina karta som är riktigt bra, det var en så rar idé och blev jag så glad när jag fick brevet så du kan aldrig tro och längtar jag så att kunna få ta dig i knät och riktigt pussa min lilla kära rara älskling som mamma säger har blivit en så stor och duktig flicka, tänk så roligt att det går så bra för dig i skolan trots det att du varit borta så mycket men nu hoppas jag du skall vara riktigt frisk igen sedan de skurit bort de där otäcka körtlarna och du slipper gå med feber och ständiga förkylningar. Vet du jag hade så hoppats kunna komma hem till er riktigt snart och då skulle vi haft det så trevligt i vår stuga i Tällberg och då skulle vi nog ha styrt till med en liten lekstuga men kanske mamma kan hjälpa dig på något sätt nu då jag antagligen ej kan komma hem förrän mycket senare kanske ej förrän sommaren redan är slut och du är tillbaka i skolan igen men var lugn för att jag kommer så fort som jag bara kan och då skola vi nog roa oss tillsammans på något sätt.

Tänk om du får lära dig rita och måla ordentligt också, det blir väl roligt och så spela piano förstås men det håller du väl på med nu antar jag så du ej glömmer det du redan har lärt dig här och så glöm ej ryskan, läs och skriv snällt. Kära du, Inger är fortfarande i Kislavodsk men antagligen kommer hon snart att resa hem till Sverige och då får du nog träffa henne där tänker jag. Ja, Armida har fått ungar igen, alla vita och har jag givit bort dem och själv har hon blivit ful och mager nu och ingen som sköter om henne riktigt då nya jungfrun ej tycker om katter så jag tänker nästan ge bort henne och så när du kommer hit igen får du en ny kissemåns. Det är så tomt här efter både dig och mamma och inte alls roligt vara så här ensam men vi skall hoppas att det snart åter blir sådana tider att ni kunna få komma hit igen för jag längtar så mycket efter mina två bråkmakare troll. Stora stora famnen till min rara lilla kära Finxon och tusende pussar samt hälsa mamma med en riktigt god puss från din pappa Murren. Hälsa även farmor, farbröder, fastrar och kusiner.

Baku 9-22 maj 1918

Älskade min Gullebithen!

Ja, i morgon är det vår 15 dagar (?) års bröllopsdag (som du ser skrev jag först dagar så kort tycks tiden varit) och jag hade hoppats kunna vara hemma till dess men det var nu alldeles omöjligt och ser just ej vidare ljust ut för att längre fram kunna koma ifrån här. Som du vet har vi tyska, turkar och engelsmän runt om oss här och väntas mycket livliga tider här inom kort och som jag sa i mitt förra brev står Lechford med ena foten ombord på en båt för att resa vid första nödvändighet om tyskarna och turkarna skulle komma först och Thulin hörs ej av så jag får sitta emellan så länge för kasta allt över bord kan jag ju ej göra utan att samtidigt helt och hållet lämna bolaget och det har jag åtminstone för närvarande slagit ur hågen för hur det är har nu betydligt bättre förhållanden inträtt så tillvida att man ej dagligen har att gruffa med arbetarna men naturligtvis ej normala förhållanden men det är som sagt så pass att man kan hålla ut med det.

Vid första möjlighet jag ser ger jag mig emellertid iväg hem och så få vi se vad som kan bli fortsättningen. Jag glömde visst i sista brevet tacka dig för fotot av vår stuga som ser så nätt och trevlig ut, önskar jag kunde fara och vara där någon tid. Tack emellertid kära Gullebithe för de gångna 15 åren och måtte det bli många många ännu. Jakobsen skall nu fara om ett par dagar och tar detta med sig och inom kort far även Biering på ett par veckor till Kislavodsk. Så då blir jag ensam, det är egentligen med dessa två jag varit och haft trevligt av.

I lördags var det stor fest hos Wannebos och var där Lessner, Biering, Jakobsen, Pingouds, Pakrokski, Trickler, Sjövall, Neander och jag. Vi stannade alla över natten i Balachany och så åt vi frukost hos Wannebos på söndagsmorgon och for hem vid 12-tiden. Där kunde ej bli samma stämning som hos Lessner lördagen före men var ändå rätt gemytligt och dryckesvaror och mat felades ej. Nästa lördag skall vi samma hög till Pingouds men väntar mig ej heller där någon särskilt munterhet för den lurar ju till största delen på värdfolket och Wannebo är som du vet tung som en sten och Pingoud är ju allt för osnuten enligt min smak och fru P. är ej den samma i hans sällskap som när han ej är med och under alla omständigheter är hon ingen värdinna. Fru Vannebo däremot är rätt bra men är så rädd för sin man och sneglar alltid över till honom där han sitter och ugglar.

Jag har nu sjukhus hemma hos mig så till vida att fröken Scheel (som skall bli chef för telefonstation hos Biering) är sjuk och som hon blev dåligt skött där hon bor (jungfroulnheim) och Biering ej kunde ta henne hem till sig av orsaker som har med affären att göra, och som jag skall tala om för dig muntligen samt sjukhusen alla är upptagna erbjöd jag Biering att hon kunde få ligga hos mig så sedan igår är hon och en dansk sjuksköterska installerade hos mig och själv har jag i mitt kabinett, jag tror det blir långvarigt men kan ej veta, doktorn är visst ej riktigt på det klara med vad det är och skall därför idag rådfråga sig med en annan så som du ser uppträder jag som den barmhärtige samariten men gör jag det ju ej utan en viss liten beräkning, den nämligen att om jag ser möjlighet resa tänker jag be dem stanna i våningen så att den ej blir rekvirerad, vilket nu även skett med juden-tandläkarens våning under Capkmobr, de for bort i förrgår och igår rekvirerade de våningen så de tar allt som ej bebos till och med f.d. österrikiske konsulns våning som hittills stått orörd, har de nu lagt beslag på, så utsikterna att få behålla sin våning i fred om man reser ifrån den utan att någon bor där är ej särdeles stora f.n. men jag hoppas ju på bättre tider så småningom men det har jag ju redan gjort i lång tid och än så länge har det visat sig, men någon gång måste det ju komma och om jag ej misstar mig allt för mycket lär det nu vara i antågande och tror jag att det därför att arbetarna också har sådana känningar, de nu uppför sig jämförelsevis hyggligt.

Matförhållandena vad kött etc. beträffar har nu blivit något lite bättre men bröd och potatis är vi fortfarande så gott som utan och det lilla som kommit får så gott som uteslutande röda arméns käringar och på det sättet lyckas de dra till sig massor av volontärer, mest armenare som å andra sidan ej duga något till annat än röva och plundra, det har jag själv sett så deras verkliga makt här är byggt på fasligt svag grund och är jag säker på att den första stormakt som kommer hit ej får det så svårt, ty detta band av fän springer som horor.

Har hört att Tamara med Mirza och hela familjen rest till Persien varthän vidare vet jag ej, likaså påstås det Murtusa rest dit. Lisa och Kamena har ingen häst så de är antagligen kvar i Vladikavkas och där lär de även ha haft det rätt livligt. Dadionis är fortfarande här och lär komma att stanna här, de bor nu hos brodern (som blev dödad) till Murtusa har ej ännu sökt upp dem. Var häromdagen hos Kovalovs, träffade helt apropås madame Nini på gatan och hon blev så glad se mig, likaså jag att se henne så vi nära på föll i varandras armar men stannade vid att vi promenerade arm i arm hem till dem. Hon har blivit kolossalt mager och ser ut som en ung flicksnärta men har förlorat i utseende, hon var ju aldrig vacker men i alla fall något visst piffigt. Jag meddelade henne min överraskning (angående magerheten naturligtvis) och då meddelade hon att hon sedan vi sågs sist (jag tror i januari) fått en son, vilket jag ej visste ehuru jag hört att hon skulle vänta så jag komplimenterade henne för det smarta sätt hon utfört sitt arbete och låtsades jag ej hade en aning om det hela.

Vi gick så hem till dem och där hade vi en trevlig pratstund med Kovalov och den andra dottern samt mannen, fru K. Var sjuk. De frågade efter dig och bad mig hälsa samt hoppades att jag skulle hälsa på dem. K. har gjort en resa runt omkring i Kaukasus för att se till plantagen och för att ta sig hem måste han resa över Tiflis-Zoritzin-Astrakan-Baku, han hade dock mycket intressant att tala om och jag var glad jag gick dit och hade en trevlig eftermiddag och skall gå dit igen och så får jag väl be dem hem på supé någon gång. Ja, nu tror jag att jag ganska noga gjort reda för mina göranden sedan sist jag skrev så du ser ungefär hur jag har det och resultatet är ungefär att livet här för ögonblicket är lite mera uthärdligt och hittills ha haft det nästan kallt men nu några dagar har det varit härligt vårväder men ingen obehaglig värme ännu och har bladen på träden ej ännu fullt spruckit ut dvs. de är i sin första grönska endast vilket ju är något ovanligt slut för Baku.

Längtar mycket efter nytt brev från dig och undrar hur ni ha det och hur du har ordnat dig för sommaren och skall du ordna dig precis som du tycker, ty det är så ovisst när jag kan komma hem, och då kan jag alltid hitta dig var du än är, som sagt låt ej min obestämda hemkomst ligga hinder i dina planer utan ordna dig fullkomligt oberoende därav. Undrar mycket hur det är med lilla Finxon nu efter operation om hon nu sluppit från sin feber och hon åter är stark och duktig. Lev nu väl och sköt bra om er bägge kära troll så ni är i full ”paradki” när jag kommer hem. Varm famn och kyss till dig och många pussar till Finkebarnet från din egen Murren. Hälsa mamma, Gustaf och de andra familjemedlemmarna så hjärtligt.

Baku 5 juni 1918

Min ära Gullebithen!

Tack för de två breven med tidningsurklipp som jag fick igår, de gick tydligen samtidigt eftersom de var av 4 och 5 maj. Således ungefär en månad på väg. Det vore för väl om Finxon nu blev stark och duktig för gott så att hennes övriga organism hinner med hennes ständiga växande. Vet jag längtar så efter er här är allt annat än angenämt. Nu har vi även blivit nationaliserade så nu är vår ställning alldeles obestämd. Dekret därom kom som en överraskning för alla såväl för härvaraNDE MAXIMALISTER SOM FÖR FIRMORNA. All personal har fått order att stanna på sina platser så länge så lämna kan man inte och dessutom är det ju nu mer än förr nödvändigt att sitta här och söka rädda vad som räddas kan, till dess allt återgår till de förra lagarna vilket en del tror kommer att sker mycket snart.

Men jag tror ej därpå utan går det nog nu sin slutliga upplösning till mötes, liksom allt gjort det förut uppe i Ryssland och yttre ingripande har jag även börjat tvivla på för den närmaste framtiden. Dessutom är nu infört ”arbetsvärnplikt” och ingen får lämna staden från 18 år till 55 år och utlänningar har ej andra rättigheter än ryssarna så för närvarande är jag fast här och är RYSKT i ryska staten. Hur länge jag kommer att sitta på min plats är ju ovisst ty kommittéerna har rättighet att föreslå ens avlägsnande och som jag inte precis har stått på så särdeles god fot med dem på sista tiden så antar jag att de snart nog finna möjlighet att få mig avsatt och däremot har jag absolut inte, tvärtom då slipper jag på hederligt sätt ifrån och när så bolaget får tillbaka sin egendom kunna de återinsätta mig om de vilja och jag då vill och så kunde jag få möjlighet att fara hem.

Vad lönen nu beträffar vet jag ej hur därmed blir men i alla händelser säkerställer oss bolaget, så att vi ej få mindre nu än förr, det enda som möjligen kan falla bort är /…/ pengarna (?) men kanske ger oss bolaget även dessa. Vad läget runt omkring oss beträffar vet jag intet men det lär ej vara så särdeles bra för maximalisterna ty av deras tidningars utsago om lugn och besinning och så vidare, måste man komma till det ovansagda resultatet. Ja igår var det så mammas 70 årsdag och jag var väl antagligen den enda som ej fick vara med liksom jag i allmänhet ej får vara med på särskilda högtider, nå jag var i alla fall i tankarna med och hälsar lilla mamma att allt gott ni haft under alla dessa år då passerat revy för mig och måste jag ju då även känna en stor tacksamhet för allt, visavis vår kära lilla mor som jag hoppas ännu länge får bli den sammanhållande länken och hoppas jag vid nästa jubileum kunna få tillsammans med andra deltaga.

Maxim Ivanovitch Schumacher har nu slutat sina dagar, han dog på natten till söndagen på RYSKA sjukhus i Svarta stan efter att 2 ggr ha blivit opererat för något fel med urinen och var han på god bättringsväg då smittkoppor tillstötte vilket han efter 2 månader sjukdom var för svag att motstå, nedsmittad på hospitalet, tack vare den härliga oordning som nu råder överallt. Vi begravde honom igår och hela Svara stan (bolaget Nobels) avstannade arbetet som deltar ca 300 arbetare i begravningen. Lutherska kyrkan fullsatt och även gångarna fulla. Vi administration bar honom ut till vagnen där arbetarna tog vid och bad honom hela vägen till kyrkogården och musikkåren (svarta stans arbetare) spelade sorgemarschen så gott som utan uppehåll och var begravningen storstilad, tal hölls vid graven från bolaget från arbetarna och från RYSKA organisationen. I kyrkan spelades av en stråkorkester och violinsolo.

Från Thulin har jag intet hört så kanske han ej ännu rest, ty skulle han ha börjat få pass den 4 maj så borde han nu kunna vara här tycker jag eller har han nu kunnat vara här tycker jag eller har han kanske tyckt det ej lönade sig fortsätta resan om han var på väg och så fick höra om nationaliseringen vilket skedde den 26 maj fast än vi ej finge veta det förrän den 2 juni (alla datum gå nu på nya stilen här). Jag minns ej om jag sist talte om att vi var på fest hos Pingouds där var vi lördagen den 25 maj och hade ej vidare muntert. Biering, Jakobsen och jag låg över natten där men var jag hemma på söndagen vid ett-tiden. Att B. och J. skulle resa sa jag visst och de har även rest en vecka sedan till Kislovodsk. Min sjuka ligger ännu och har fortfarande lite feber men blir antagligen snart frisk nu. Bra att du fått dessa 10 tusen kr så att du har lite så att säga privat att röra dig med.

Något annat nytt har jag ej och slutar därför med de hjärtligaste hälsningar till dig och Finxon med kyssar och pussar en masse från din egen Murren. Hälsa lilla mamma och alla så hjärtligt! I dagarna antar jag ni reser till vårt gods och göder er för kommande strapatser. Önskar jag kunde vara med er där och kanske kommer jag så småningom. Hedrande för Nils, give him my blessing. Delinare är fin släkt!

Svenska akademin: eng. maximalist, fr. maximaliste; namnet givet i anslutning till det ”maximalprogram” som maximalisterna uppställde på den ryska socialistiska kongressen i London. Förenade sig med bolsjevikerna.

22.6.1918

Älskade Gullebithen!

De ringde nyss från Svara stan att antagligen går en kurir i morgon och passar jag på att skriva några rader till dig. Vi har återigen varit alldeles avskurna från förbindelse någon tid så antagligen har du på länge ej hört något från mig. Vi är fortfarande nationaliserade här trots det att detta ej är fallet i Ryssland med naftaindustrin så du ser att någon ordning finns ej mera när varje regering på sin plats kan göra som den vill och detta gör ju att det är invecklade förhållanden här nu. De har även börjat avsätta folk så har redan Pakrovski (Sv. Stan) nu fått sitt avsked av ”regeringen” och fått order att inom 5 dagar lämna sin våning så tros det att Wannebo även snart får sitt avsked. Hans centralkommitté har skrivit till ”regeringen” med en sådan begäran, önskar de ville göra samma för mig så att jag kunde få resa iväg härifrån ett tag. Thylin lär ha de förbjudit utbetala så länge och hota med att köra ut honom, dvs hans möbler ur våningen och antagligen skall hans våning användas för den kommissarie som sägs skola utnämnas hos oss inom några dagar (endast hos oss i Baku-Indams?).

Tyskarna har gjort en decent på svarta havskusten sägs det vid Tomu? Något norr om Batum och påstås att de är på väg hit, en del lär vara i Tiflis och turkarna lär vara i Elisabetpol och skulle de komma blir det utan tvivel riktigt livligt här, ty man fruktar att ”regeringen” då bränner ned alla naftafält och fabriker samt gör så stor skada som möjligt åt staden, de hotar i alla händelser helt öppet därmed och jag tror även att de är tillräckligt fräcka att göra det. Att det ej är något nöje vara här under sådana förhållanden förstår du nog väl då man ej slipper härifrån och dessutom när man nu varit så länge blir även intressant vara med vid slutet som väl knappast kan låta vänta på sig mer än ca 1 månad och sedan får man se vad som blir att göra, några planer är ju omöjligt göra då man ej vet hur förhållandena blir sedan men nog skall jag göra vad jag kan för att söka kravla mig hem på något sätt.

Fröken Scheel är nu på benen igen efter en mycket långvarig men svag magtyfus och i loppet av nästa vecka lämnar såväl hon som röda-korssystern. Biering är fortfarande i Kislovodsk och antar jag han får rätt svårt att komma hit, familjen blir antagligen kvar i K. Då det åtminstone för närvarande är förenat med en stor massa obehag och svårigheter att ta sig fram då det lär pågå krig längs hela Volgan, med växlande lycka för maximalisterna och kosackerna så man lär ej komma längre än till Astrachan och i alla händelser ej längre än till Caritzin. Tedymr är nu i Elisabetpol enligt meddelanden jag haft indirekt och väntar naturligtvis där till dess antingen turkarna eller tyskarna kommer hit. Mat finns nog här men kostar också oerhört så betalade jag för det sista nygr. Mjöl jag köpte 240 rubel Kopenskipengar dvs. ungefär 320 rubel. För socker får man betala från 13-15 rubel per gkyums. Ägg 1,50 per styck osv.

Skall idag äta middag hos Lessner med fröken Scheel och skall bli intressant få ha ett litet mera privat samtal med honom. Han är lika vänlig och uppmuntrande som vanligt och framför alltid hälsningar från såväl Emanuel som Gösta när han har brev från dem. Så man tycks ju fortfarande stå på bästa fot.

Genia är fortfarande i Kislovodsk och lär väl bli där än så länge en tid framåt till dess det blir lite mera möjligt att ta sig fram. Ni är naturligtvis i Tällberg nu och hoppas jag ni ha det gott och bra. Hur önskar jag ej jag kunde vara där hos er. Ja, nu måste jag sluta och skickar dessa rader ty posten går nu till Sv. Stan. Tusen varma hälsningar till er bägge. Kyssar o pussar en masse från din egen Murren. Hjärtlig hälsning till lilla mamma och syskonen samt vänner.

Brev Baku 23.7.1918

Min älskade Gullebithen!

Äntligen efter 3 månaders väntan fick jag i förrgår dina 2 brev som kom med Thylin så nu har jag åtminstone nyheter från er för en månad sedan och hör att ni ha det bra och lugnt och det gläder mig och hur längtar jag ej efter er och lite lugn men det blir tyvärr nödvändigt att stanna här ännu och vara med till slutet som antagligen kommer rätt snart eller också dröjer mycket länge.

Vi är nu som jag skrev sist nationaliserade och firmorna är sammanslagna i 8 grupper av vilka jag fått det ”ärofulla” uppdraget att tillsvidare handha en grupp i Baku-I… med vårt kontor som huvudkontor, till oss ha förenats 8 andra firmor så vi ha nu lite mer än dubbelt så många arbetare o tjänstemän men endast ungefär en fjärdedel till nafta, snart blir en annan ordning sålunda att ett kollegium av 5 man skall styra och ställa, i denna kommer 3 ingenjörer och 2 representanter från arbetare och tjänstemän. Hos oss är redan utsedda jag, Zunitza och en ing. Nikitin som var chef för en av de firmor som sammanslagits med oss och som jag rekommenderade då de ej ville ha Lechford. Arbetarna ha ännu ej utsett sina.

I Tarsaxascbl blir det Wannebo, Neander och Parnatglei och i Svarta stan som sammanslagits med alla andra fabriker där blir det Tagianocabr och 2 ingenjörer från de andra firmorna. Här är förbjudet att resa härifrån så dels är det därför omöjligt och dels har jag särskilt blivit ombedd av Lessner att stanna. Så som du ser är ej utsikterna lysande för lite lugn och ro men tänkte jag ta igen det sedan, det kan du vara lugn för.

Lessner har blivit utvisad och en annan ingenjör och påstås det att ännu 5 ingenjörer få dela samma ”öde”, jag skulle ej ha något emot vara bland dessa 5 men så väl är det nog ej. Här har nu inträtt mera lugna förhållanden med arbetarna så länge det varar men blir nog en svår tid då äntligen de andra kommer endast under övergångstiden ty sedan lär det ju bli bra hoppas jag om det över huvud taget återstår något som de härvarande ha befarat, bränner ner allt och det är ju troligt att de gör det.

Biering har även nu kommit tillbaka efter nära två månaders bortavaro då han förde sin familj till Petrograd och har du antagligen hört från dem i Sverige. Deras resa upp genom Ryssland berättade Biering är ett mästerstycke och man tror nästan det är Jules Verne som är ute och far. Från Genia har jag på mycket länge intet hört men Biering sa de hade det gott då han var där men sedan dess har även där varit rätt livligt krig etc. så hur det är nu vet jag ej annat än att Maximalisterna är fördrivna därifrån av KOSACKERNA som förresten hela norra Kaukasien lär vara.

Våra ”fiender” stå ungefär 60 till 100 km från oss och rycker de framåt mest hela tiden så om ej något särskilt inträffar bör de vara här inom en eller 2 veckor. Hade brev från Tamara som är i Persien med hela familjen och väntar på att vår stad även skall bli rensad. Börjar nu åter bli omöjligt få något att äta då vi är tämligen avskurna från alla sädesbodar så blir ej förändringar snart, blir det alldeles slut med de små förråd som ännu finns. Priserna har emellertid hela tiden hållit sig i höjden och stiger för var dag så snart räcker ej lön att leva på så ej är det mycken uträkning att under nuvarande förhållanden vara här men man får ju hoppas det blir bättre senare och att bolaget ger oss som hållit ut hela tiden en lämplig ersättning för vår trohet in i det sista och då får man ju i alla fall något över även för denna tid, sedan tänkte jag emellertid se mig om efter något annat tror jag, ty här kommer ej på länge att bli lugnt så att räkna på att ni kunde komma hit ännu på länge går ej och dessutom anser jag ej att det vore rätt för Märta nu att kasta henne från det ena till det andra, ej blott för skolan för det skulle ju möjligen kunna ordnas men hon behöver ju även känna kamratlivets glädje och vad kan hon få därav här?

Detta är naturligtvis frågor som det är omöjligt avhandla per brev när de tar minst en månad så därom skall vi tala när jag äntligen kan få träffa dig men skriver i alla fall därom så att du vet ungefär hur jag tänker och så att du ordnar dig för vintern som du kan och finner för bäst hemma och ej en minut tänka på någon möjlighet att komma hit till hösten ty allting är ju nu så upp och nedvänt att det tar lång tid innan det åter görs om och som sagt kanske man blir alldeles överflödig här så småningom, med ett ord ställningen är så absolut obestämd att man ej vet vad som blir nästa timme. Jag är alldeles utled på det hela, men är dess bättre frisk och håller mig vid mina 60 kg så längre ned tycks det ej gå. Och en del envishet sitter ännu kvar i mig men en verklig arbetskraft är redan för länge sedan slut och man kan ju förresten ej arbeta något reellt nu då man ej vet för vem man arbetar och vad som blir om en dag, vecka eller månad. Thylin hade ej mycket att berätta från Sverige annat än att allt var lugnt men knappt om föda, tack för skorna som var väl stora men så riktigt välkomna för var nästan utan och nya kostar mellan 400-500. Likaså tack för tandläkarinstrumenten som jag skall giva henne endera dagen.

Du gör fullkomligt rätt i att ordna vår lilla stuga så att man kan bo där och skall bli så roligt att få komma dit och känna sig som godsägare, jag är övertygad att det blir så fint och bra när du får styra själv som du vill utan min kontroll!!!! Några nyheter har jag absolut inte, vi endast går och väntar på något sorts avgörande så att detta kaos äntligen tar slut och vi kunna få leva i lite mera ORDNADE FÖRHÅLLANDEN. Dessa rader hinner väl omöjligt fram till din födelsedag men i alla fall vill jag önska dig allt gott för det nya året och om jag vore hemma skulle du även fått någon gåva och kanske du som alltid köper dig någon liten sak själv från mig. Tusen varma kyssar till dig själv och pussar för lilla kära Finken från din egen Murren. Hjärtligaste hälsningar till lilla mamma och alla syskonen samt bekanta. Pingouts bad mig hälsa i förrgår då jag var där med Biering.

Baku 20.9 1918

Min älskade Gullebithen!

Jo nu skriver jag åter några rader men när du kan få dem är en annan fråga ty som du vet är vi nu turkar och har jag således åter varit med om vaktombyte vid makten. Striden var mycket het och började vid ½ 4 tiden natten till lördagen den 14 september dvs hela tiden sedan sist jag skrev har vi haft daglig beskjutning av staden med så där en 20, 30 st 3 tums granater åt gången och har de flugit ned lite var i stan men mest här i våra trakter, vårt hus har emellertid gått oskadat igenom detta (ryskt ord) och gjorde denna beskjutning i allmänhet jämförelsevis liten skada då de ej hade kraft att slå igenom, de som du vet rätt solida ytterväggarna av husen här, intressant har varit sitta på balkongen och höra deras pipande över huvudet.

Nå, sista attacken började som sagt lördag morgon och fortgick så gott som avbrutet till vid 8 tiden på afton då saken var avgjord men skottväxlingen upphörde ej förrän vid ungefär 1-tiden på söndagen, jag satt på min balkong och åsåg en stor del av det hela på lördagen och såg hur turkarna närmade sig mer och mer samt hur den s.k. vår armé (armenarpacket huvudsakligen) drog sig tillbaka och slutligen flydde panikartat och rullade huller om buller ned för backarna uppe vid kyrkogården där de blev grundligt beskjutna med granateld från turkarna, vilka sköt som om de sett var den värsta massan var, ty där föll obetingat de flesta granaterna mitt i högen. Engelsmännen hade redan uppgivit striden (de var aldrig mer än ca 3000 man) då de såg att armenierna ej gjorde annat än sprang så fort det smällde, vid denna sista flykt besköts de även av stark-kulspruteeld så vår gata var som i ett bättre regn eller hagelväder och fann jag för gott att dra mig inomhus och snegla ut lite då och då. (En kula gick igenom ytterfönstret i salongen men orkade ej igenom det inre fönstret utan ligger fortfarande emellan dem båda).

Engelsmännen hade redan som jag sagt givit upp leken som hopplös och evakuerade all sin egendom från alla håll och kanter (huvudattacken var från kyrkogårdarna till fram åt zehemahinkan) men lämnade ett lite ariergarde här på Nikolajevskaja just här utanför och vid 5-tiden ungefär på em på lördan då hela Nikolajevskaja fylldes av flyende (i största oordning) armenier, lade sig engelsmännen 2 och 2 i alla fönstren i realskolan, efter att ha slagit sönder alla fönsterrutor med färdiga vapen för att fördröja turkarnas alltför hastiga frammarsch så att de skulle hinna ta med sig så mycket som möjligt av sitt artilleri, automobiler och tracs för övrigt. När jag såg att de lade sig i fönstren och ämnade skjuta därifrån och vårt hus ligger precis mitt emot, tyckte jag att det var lite obehagligt och antog att turkarna ej skulle vara så noga med åt vilken sida av gatan de sköt så jag sa åt alla i huset att jag ansåg det bäst att dra sig undan ty jag fruktade att de möjligen skulle komma bakvägen för att lägga sig i våra fönster och skjuta rätt över gatan och då skulle ju samtidigt armenarna här strukit med, de var ense med mig, samt begav sig iväg och vid 6-tiden drog jag mig även undan, lämnade våningen åt sitt öde som jag då var fullt övertygad om.

Kulregnet på vår gata var emellertid så starkt att jag ej riskerade på den vägen, gick gatan bakom (Vrangelekaja) men även där haglade det rätt bra, så jag smög efter väggen och kom lyckligt och väl fram till piropeten? då där en granat kom neddansande i hörnet av Metropol på Olgenskaja, inga människor fanns där så den endast splittrade en massa fönsterrutor som dansade ner runt omkring och jag fortsatte så efter någon minuts uppehåll vidare och kom utan äventyr fram till Biering där jag sedan fortsatte att betrakta kriget vid schemahinkahållet och så börjades det ringa i telefon med begäran att Biering skulle börja fredsförhandlingar och på natten till söndagen finge de neutrala konsulerna Danmark, Norge, Sverige o Persien fullmakt från regeringen att sätta sig i förbindelse med turkarna för att få fred till stånd och fordrade de genast att elden skulle inställas från vår sida och vit flagg hissas på något ställe så att de kunde ta sig fram till turkarna men det lyckades ej förrän vid 1-tiden på söndagen att få någotsånär minskad eld och då i två antas fara Persiske o Danske konsulerna samt några delegater från invånarna, bland andra Tagionosov dit ut och kom hem vid 4-tiden och stan var så att säga given, men den var ju redan därföre tagen så det var ju mera en formell historia. Turkarna hade lovat att inom 2 timmar sända in tre bataljoner religiösa (?) trupper för att uppehålla ordningen och garanterade liv och egendom för alla men därav blev intet utan sände de endast några få patruller vilka i stället för att hålla ordning måste sysselsätta sig med plundring och mördande som då redan pågått ett par timmar och så genomlevde vi två dagar av det förskräckligaste plundrande och mördande av armenier innan det började bli någon liten ordning, ty då började myndigheterna ta sina mått och steg genom att hänga upp på gatorna plundrare samt även skjuta ned dem massvis, så tex. Hängdes ungefär ca 75 personer i olika delar av staden med allt vad de hade stulit och finge hänga så ett dygn till ”varnagel ”.

Om slaktandet varit värre nu än i mars då armenierna slaktade tartarer är svårt att säga men antar jag de är ungefär kvitt i det hänseendet men rövandet har varit större nu, det vill säga mobbens rövande, den officiella ”rekviseringen” som armenierna då gjorde överstiger dock antagligen dessa mobbens röverier och än så länge har jag ej hört om någon officiell ”rekvisition” från nuvarande myndigheter annat än att de rekvirerade våningar för alla sina staber och statsbyråer etc. men som sagt något bortsläpande av lös egendom har jag ej hört av.

På måndag morgon vid 11-tiden gick jag hem till mig och fann allt i ordning och stannade så här. På tisdagen kom Bebut som är inrikesminister och vi pussades, med honom kom även dr Sultanov och en general Siathanov som ta kvar sin våning här, den förra Kalantaroffs och den senare Saskisovs (var dessa 2 senare befinner sig vet jag ej). Kalantaroffs våning blev utplundrad men de andra våningarna i huset har de ej rört. Några enstaka plundringar och ihjälslående fortgår ju ännu men egentligen är allt nu åter lugnt och livet börjar komma igång.

På onsdagen for jag första gången på en runda i Bibi Eibat och fann allt hos oss med ytterst litet undantag i full ordning så att vi satte igång på torsdagen och ett par firmor följde vårt exempel på fredagen. I Balachani som blev taget redan på fredagen, satte de igång delvis (endast hos Nobels förstås) på måndagen men där arbetar visst ännu ingen annan. Siri har fått en flicka strax före stadens fall och var på den avdelningen i Balachani Hospital och har jag hört hon skall ha det bra. Där på hospitalet blev så gott som alla armenare dödade.

I villan där Tagianosov hade samlat ca 14 armenare hos sig har det gått rätt hett till och 2 av dessa blev ihjälslagna om inne i våningen eller ej vet jag ej och fru Tagianosov lär ha betalt ut 250 000 rubel till rövarbandet. De andra i villan lär ha gått alldeles fria men svarta stanskontoret har de gått illa åt men kassan lyckades de ej komma åt men den gamla telefonisten Minas (armenare) gjorde de av med och det tycker jag var synd. En svenska, änkefru Sandgren i Svarta stan (kände henne ej) blev dödad av en granatexplosion vid stormningen av staden och hennes son som just kommit hem från (jag tror Sverige) blev illa sårad just som de satte upp en skyddssedel från svenske konsuln, för övrigt är alla svenskar i gott behåll och så mycket vi vet är det endast hos Vidlund som de rövat en del och så lite hos Neander och Lidluch som dock lär ha fått igen det mesta redan. Hos Pingouds ha de även gjort påhälsning samt stulit hos brodern kläder och linne men visste ej vidare.

Jag styrde om att ett telegram blev sänt till utrikesministeriet att alla svenskar utom fru Sandgren är i livet (i konsul Malms namn) privata telegram ta de ej ännu emot och hoppas att du sett det telegrammet i tidningarna och sålunda ej behövt oroa dig allt för mycket. Den förra regeringens sista handling var att ge kansukrna fullmakt att börja fredsförhandlingar och så satte de sig på båtarna och gav sig iväg tagande med sig alla pengar som ännu fanns i statsbanken samt alla fartyg så gott som på en 4-5 stycken som ej var remonterade så det är nu allt vi ha kvar, likaså är krigsfartygen borta men ligger de tillsammans med en 7 a 8 ångare utanför Nargin och har nu sänt in en deputation för att förhandla med regeringen och slutar det väl med att de köper krigsfartygen, ty de har lite respekt för deras ganska talrika kanoner som mycket lätt kunna börja bombardera stan.

Få nu se hur länge det dröjer till nästa vaktombyte ty jag kan ej tro på denna Oljeberekanska republikens livsmöjligheter men antar att vi i alla fall får vintern lugn så en 5 a 6 månader framåt få vi väl nu en jämförelsevis lugn och behaglig tillvaro, ty nu blir det denationalisering och alla rättigheter återgivna oss så arbetarna få nu börja arbeta igen om de vill stanna annars avskeda vi dem utan vidare. Något vidlyftigt arbete kan det ju ej bli fråga om utan endast uppehålla naftapumpningen så länge till dess vi få se huru vi skall kunna skaffa pengar, vilket ej blir det lättaste. Livsmedlen ha nu blivit lite billigare och lär det gå så långt att bröd ej får säljas dyrare än 3 rubel per /…/ och så allt annat i proportion så i det hänseendet är det redan bättre, hur länge det nu varar. Staden är fortfarande i belägringstillstånd och man får ej vara ute annat än mellan 7 på morgonen till 7 på kvällen och för övrigt rätt död med undantag av Nikolajevskaja som nu är livligare än någonsin men så att man i stället andas tartarer, turkar och ryssar. Armenarna (de som ännu finns kvar) sitter gömda hemma ännu men i stället ser man nu en massa bekanta ansikten av tartarerna som ej synts här på 6 månader. Asadylejefs ha ännu ej kommit och jag tänker det dröjer lite innan det blir någon förbindelse sjövägen med Persien.

Ja nu kära Gullebithen har du fått en resumé av händelserna här och ser att jag klarat mig. Hälsan är god dess bättre men vikten vill ej åka, minskar snarare så smått, 58 kg nu. En hjärtevarm kyss till dig själv och pussa kära lilla Finxon från din egen Murren. Hälsa alla så hjärtligt och särskilt lilla mamma. Den 11 september var ni särskilt i mina tankar och jag längtade så intensivt efter er att jag ej kunde hålla tårarna borta och var vid miserabelt humör i ett par dagar, var det något särskilt som hände då?? Kyss och varm famn från din egen Murren. Försök få några tidningar sända och naturligtvis längtar jag förfärligt efter brev från dig, det sista jag hört från dig är det brev som Thylin hade med sig dvs. från 3 eller 6 juni, dvs. 3 ½ månad!

Baku 14 okt 1918

Älskade Gullebithen!

Jag minns ej med vad jag slutade mina sista rader till dig men det är nu rätt länge sedan jag skrev så jag kan repetera. Alltnog vi är turkar sedan 18 september. Bebut är här som inrikesminister och andra av mina bekanta för övrigt i regeringen, så jag står de kretsarna nära. Jag kan ej säga att jag är så alldeles nöjd med turkarnas regemente ty det är mer eller mindre ett ständigt ”rekvirerande” av allt möjligt, möbler, hästar, mat, hö, halm, havre, med ett ord, så gott som allt som kan användas och som för närvarande är så gott som omöjligt att skaffa och trots upprepade försök från vår sida att få ett slut därpå så fortgår det lika friskt och stora massor av allt detta släpas härifrån så att de som stannar här skall dessutom födas och ha sina åkdon, hästar etc. Allt arbetarkräk har naturligtvis helt och hållet blåst bort och nu har vi i den frågan övertaget men det är ju ej stor glädje därmed då arbetarna faktiskt svälter och följaktligen ej kan bli tal om något energiskt arbete, de har ej fått lön på en och en halv månad och ännu lär det väl dröja en vecka innan de kunna få något.

Vi är nu denationaliserade men naftan är i republikens händer så länge och vi följaktligen ej kunna skaffa några pengar själva utan måste få dem från regeringen så något riktigt hett är det inte ännu och Gud vet om det någonsin hinner bli det då enligt min åsikt nu de ej kunna sitta allt för länge vid styret och vad som kommer i stället är svårt att förutse så i det hela måste man vara försiktig med allt, i alla händelser har jag föreslagit en grundlig rensning hos oss så att alla obehagliga element nu är väck på ena eller andra sättet så jag kan ju emotse en eventuell omändring med rätt stort lugn.

Tamara Xanyenr med Mirza o familj ha nu kommit från Persien. Redan för någon tid sedan, de är Anglofiler, jag har varit där ett par eller tre gånger och de är vänliga som vanligt och om du fått mitt telegram från Enzeli så är det genom Mirzas förmedling. Tamara vill härifrån så fort som möjligt, kan ej med turkarna. De har bett mig hälsa dig så hjärtligt. Så en vacker dag kom Fatma farande från Tiflis och är här några dagar för att ordna sina affärer o reser tillbaka till Tiflis där han lär ha löfte om arbete för den tyska staben. Han har visst blivit lite osams med Lisa som ännu är i Tiflis och väntar på tillåtelse från Murtusa (?) (som är i Merdakent) att få komma hit. En kväll ½ 12 (man får vara ute till 12) då jag och Fatma gick från Asadullajefs blev vi arresterade av en turkisk soldat som hade fått i sin tjocka skalle att vi var ute för sent, inga övertygelser (Fatma pratade lite med honom, ryska förstod han inte ett dugg) Jag visade honom klockan som jag höll i med båda händerna men intet hjälpte och vi var sedan på väg till ovissa öden då till all lycka Mirza kom åkande i bil och efter att ha stannat honom och han resonerat ca 5 minuter släppte ynglingen oss och vi kom hem utan vidare äventyr, det fanns inga andra promenerande ute utan oss två.

Redan vid 10-tiden på kvällen är gatorna tomma med undantag av Lickalajevskaja där det är lite rörelse på grund av att klubben nu är öppen. Var där vid invigningen med Lessner, Biering, Wannebos, Malms o Suckermans, förutom oss var det ytterst få européer, nästan uteslutande tartarer och turkar och naturligtvis inte en enda armenier, de senare ha det ej för trevligt nu och trakasseras med arrester då och då, nå de ha ej bättre förtjänat de uslingarna, de blir nog arresterade alla hop så småningom även om de ej har något direkt att anklaga dem för, ty de regerande tänker ej låta dem få någon möjlighet att existera här. Bebuts väninna har även kommit nu och har han även tagit Kalanlaroffs våning för sig om han tänker leva dubbelt har jag ännu ej fått klart för mig, men visar sig väl snart. Härifrån har nu sänts 2 expeditioner för att söka bringa Emanuel, Genia med familj samt fru Lessner hit från Kislovodsk där det lär vara allt annat än angenämt att leva nu, dock lär där vara bättre än det övriga Ryssland som ännu är i bolschevikernas händer, ty där lär det vara fullkomlig terror med fullkomligt tillintetgörande av bourgeosin Astrakan, Moskva och Petrograd lär särskilt utmärka sig men därom har du antagligen bättre underrättelser än vi här.

Hur det står till på västfronten har vi ej klart för oss men det tycks som det skulle vara på upphällningen med tyskarna enligt meddelande från en person som kommit från Odessa idag skall Bulgarien ha slagit om och nu går emot Tyskland. Sofia o Nisk besatt av engelsmännen och fransmännen. Metz sprängt i luften av tyskarna själva. Frankrike så gott som utrymt och Wilhelm vänt sig till Wilson med förslag om fred och fått svar att först när alla av fienden besatta områden är utrymda kunna några förhandlingar upptas, turkarna lär stå och vackla och ämnar visst antaga engelsk areantation. Hur mycket av allt detta är sant är omöjligt för oss att veta men ser det ju i alla fall ut som om freden skulle vara tämligen nära och det vore ju för väl men jag är rädd att vi åter får förvecklingar här, krigsskeppen står nämligen allt fortfarande utanför Nargön och de förhandlingar de haft med turkarna har ej lett till något resultat, och har de Svetoi (ön) i sina händer, där finns 2 millioner pud nafta men hur de skaffa sig mat och vatten är för mig en gåta.

Som du ser är den politiska ställningen här rätt obestämd och något ordentligt arbete kan det naturligtvis under sådana förhållanden ej bli tal om. Siri har som jag skrev sist fått en liten flicka ett par dagar innan turkarna tog Taeraxosebl där hon låg på sjukhus där all personal flydde och lämnade dem ensamma att sköta sig bäst de kunde och även andra som skulle föda och till följd därav förkylde hon sig grundligt och i allmänhet blev dålig så kom hon så småningom till stan och fick då underrättelse att hennes man dött av hjärtslag på lasarettet i stan där han låg i svår tyfus och där tartarerna anställde massakrer på alla armenier, hon står således på bar backe, sjuk med sitt barn och utan pengar, kom till mig alldeles tillintetgjord och eländigt sjuk så jag tog henne hit och bor hon nu i Märtas rum så jag bor i kabinettet och har det otrevligt men kunde ej göra annat. Har haft doktor här (Kaufman) som säger att hon har början till tuberkulos och måste födas särdeles starkt och därför har jag ej hjärta låta henne flytta någonstans ty under nuvarande förhållanden skulle hon då svälta och aldrig kunna bli frisk. Hon har varit här nu i 2 veckor och har repat sig något lite men det går sakta så jag är rädd att det ännu tar en månad innan hon kan tänka på att börja arbeta och då får hon försöka få sig någon plats då länge till dess det blir möjligt att sända henne hem till Sverige vilket jag anser det enda riktiga om hon ej blir frisk, för annars hamnar hon bara i elände här.

Ja nu har du fått en liten idé om hur det är ställt här och hur jag har det och du må tro det skulle kännas skönt att få lämna det hela här och fara hem till er för att få ta en riktig restkur men som vi tror att Hagelin är på väg hit vill jag vänta för att höra vad för planer det är för framtiden innan jag beslutar mig för att resa in väg, ty det kan kanske giva mig tillfälle att fatta ett avgörande beslut, endast permission eller helt och hållet lämna Baku och kanske även bolaget. Min hälsa är dess bättre god och trots min magerhet, väger 58 kg så är segheten dock kvar men energin är det dåligt med. Från er har jag fortfarande ej några nyheter senare än ditt brev av 4 juni med Thulin så vet ej alls hur du har det men hoppas dock att allt står väl till och att ni har eller rättare få vad ni behöver, dels från mamma och dels från Gösta. Varm famn och kyss samt pussar till kära Finxon från din egen Murren.

Hjärtligaste hälsningar till lilla mamma, Gustaf och alla andra.

Baku den13 juli 1919

Min kära Gullebithen!

Nu är det redan helt lång tid sedan jag skrev, har ej haft någon möjlighet att få något brev iväg så egentligen hade jag ju en hel del att tala om och skall väl försöka ej repetera. Först och främst vill jag dock anföra klagomål över att jag ej fått ett enda meddelande från dig på över ett år, de flesta andra har fått ett rek anmäl brev och Biering har fått flera stycken och förvånar det mig att ej ett enda av dina brev kunnat leta sig hit, ty du brukar i allmänhet kunna hitta på utvägar som ingen annan, men denna tid tyckes du ej ha lyckats. Det enda jag hört angående dig är genom brev till Biering från hans fruga att du tagit en våning i Stockholm och då hade det bra, likaså ett brev från Gust. L. till Artur G. med hälsningar till mig att ni mådde bra men för övrigt intet, så som du ser har jag fått nöja mig med ytterst lite.

Jag har hela tiden dock levat på hoppet att få höra något direkt nu när det kommer både den ena och den andra hit från Europa och ha korrespondens med sig. Härifrån reser däremot mycket få på grund av de stora svårigheterna med att få tillstånd så har tex. Nikolai Andrewitch som skall resa för firman fått vänta i 2 månader innan han nu äntligen fått hopp om att komma iväg. Han har blott ett telegram med sig härifrån till Batoum och där får han så försöka vidare. Han far härifrån nu på tisdag och tar dessa rader med sig. När jag själv kan komma iväg står i Gudarnas knän dels på grund av dessa stora svårigheter dels på grund av de privata små affärer (mellan oss) som jag sysslar med och som för närvarande är mycket lönande och som jag vill fortsätta med så länge som möjligt så att man genom att skrapa ihop massor av de så gott som värdelösa ”banerna” och för dem skaffa sig aktier och varor, dock ha någon behållning, vad det kan bli i reella värden är omöjligt att säga men för närvarande har jag ca femhundratusen av dem och det mesta placerat och jobbar med en del. Dessutom är en sådan resa nu kolossalt dyrbar och lär väl knappast kunna göras under en sjuttiofemtusen rubel (baner) och som jag tycker det är väl mycket att kosta på sig så väntar jag även därför till något mera gynnsamma förhållanden inträder. Blir det i år eller nästa år är ju även svårt, ja nästan omöjligt säga. Jag är utan skjortor och strumpor, så varit tvungen köpa lite och du kan ju göra dig en svag föreställning om rubelns värde här när jag säger dig att en rätt enkel skjorta kostar 600 rubel och ett par fil d´Ecas-strumpor 175 rubel. En vanlig enkel kolonhatt 750 rubel, pressning av kostym 100 rubel och en ask tändstickor 4 rubel osv. Nu börjar de emellertid föra hit alla möjliga varor men priserna sjunker ytterst sakta då dessa varor i allamänhet ställer sig dyra på grund av pundkursen på rubel som för närvarande är ca 1 pund=400 rubel baner. Få se hur det kan bli längre fram då vi nu i stället för engelsmännen lär få italienare.

Livet här går sin gilla gång och arbetarfrågan är för närvarande nära nog normal, dvs. arbetarna har dels själva börjat inse att deras regemente ej var riktigt och dessutom få de nu ej göra som de vill utan får finna sig i att intelligensen dock måste vara den ledande så i det hänseendet kan vi ej klaga, men arbetet går naturligtvis långt ifrån normalt på grund av huvudsakligast frånvaron av materialer samt naturligtvis även på grund av svårigheter med pengar då ju blott en så försvinnande liten del av naftan och dess produkter kan utföras härifrån. Sjöfarten på Astrakan är ännu ej öppnad men tros att Astrakan nu antingen är rensad eller snart blir rensad från balahenicker. Allt det där sista kanske ej intresserar dig så särdeles utan du vill väl hellre höra lite allmänna nyheter och sådana skulle det finnas en hel del att tala om, men som brevet måste gå öppet så kan jag ej tala så mycket därom. Att familjen Lessner är här vet du från föregående brev och där är visst ej allt comme il le devract etre. Aeogyereraebs är alla här och skall bo i Merdakent i sommar, flyttade just ut häromdagen likaså Myktorovs, Tamara och de två mellersta döttrarna tänker resa till Paris i september och vill gärna ha mig med som ressällskap, kunde bli rätt roligt. Jag är tämligen sällan där, för det har gått väl livligt till där med det grusinska sällskap som varit så gott som ständiga gäster där. Fatma har nu rest till Tiflis, kunde enligt egen utsago ej stå ut, ville the poce hos A´s längre, hon vill också ha ressällskap med mig när jag far, som jag då hade tänkt fram i slutet av augusti, så han tycks tänka resa till sitt land igen.

Bebut är fortfarande med sin väninna och det tycks gå bra, han jobbar nu med allt möjligt och skrapar väl ihop rätt bra. ”Rapid” har han lämnat och står endast kvar i styrelsen och Baku-I…? Avdelningen (som är den enda som arbetar av ”Panogs”) sköter jag nu om. Hos Pingouts har Max varit sjuk, njursten och skulle opereras men så dagen före började det bli bättre och en liten sten kom ut själv så han kryade till sig och är nu kry igen, men måste avstå från sport, således även ridning. Vi, Biering, Thulin, Pingouts och jag håller en längre tid på med att göra härliga ridturer, vilka gjorde mig kolossalt gott, men så på grund av en småaktighet av A.T.A. ansåg jag det bäst arbeta därmed och kände då att jag ej kände mig varken så kry eller arbetslustig efter att ha upphört med den friska motionen. Nå, jag skall skaffa mig egen häst lite längre fram. Har en söndag varit ut till Merdakent med Biering och badat samt övernattade hos Cakaperiebs, en mycket hygglig tartar som vi har affärer ihop med så är jag ju bjuden till Tamara förstås och så kommer Malms…(bortriven sida)

Brev Baku 3 september 1919

Kära Gullebithen!

Du kan tro det gladde mig få dina rader igår efter att ha gått utan minsta nyheter från dig i 15 månader, men jag skall i alla fall gräla på dig att du skrev så knappt, jag hade väntat en hel del. Jag fick ju visserligen veta att du är i Norge för att kliva i backarna, men hur det är med ditt hjärta för övrigt säger du intet om, likaså inte ett ord om hur du har det med pengar och hur du får sådana, får du från bolaget? I alla händelser tycks du ha haft knappt eftersom du ej kunnat skaffa dig kläder och det tycker jag är tråkigt. Vet ju ej om du får mina brev i allmänhet men där har jag sagt dig att du ej skulle vara allt för ekonomisk så tydligen har du haft svårt att få tillräckligt. Och om du hade sagt det skulle jag nu samtidigt skrivit till bolaget att ge dig mera men som jag ju intet vet kan jag ju ej gärna säga något. I alla fall kan jag glädja dig med att jag nu har ca fem hundratusen, visserligen ganska värdelösa för ögonblicket, men större delen placerade i goda papper så att det i framtiden kan bli en riktigt god inkomst därav, så jag anser att vi kan anse oss för rätt välsituerade så om du ej har svårigheter att få kovan så kan du även tillåta dig lite extra och behöver absolut ej sätta dig och grubbla över den saken mera. Du säger att du ej förstår hur jag skulle orka med ännu en sommar här. Ja, nog har det varit svårt men har i alla fall gått och nu är det värsta över men nog har jag märkt att det tagit på mig mera än förr och känner mig rätt trött och är nog även rätt nervös, men nu skall det bli bättre igen och någon fara för livet är det alls icke men nog skulle jag gärna vilja ha en ordentlig ferie och kanske tar jag mig den så småningom, kanske jag får se hur det låter när Hagelin kommer, han lär ju fara från Stockholm den 5 dennes och då måste jag ju i alla fall invänta hans hitkomst.

Lessner och jag är ej längre så goda vänner, han är småaktig men därom när vi träffas. Du må tro att Finkes brev till dig gjorde mig glad, det är ju innerligt rart och förtroendefullt på samma gång som skämtsamt att jag tog mig en liten lipare. Hon måste vara bedårande nu och jag längtar så efter att få se henne och att jag blir en stolt far det vet jag på förhand, hon har väl inte dig till mamma för intet. Hennes små skisser och hennes ”Finke har succés” är förtjusande. Det var roligt att du givit henne en velociped, det var just vad jag hade tänkt ge henne då jag kom hem (om hon ej redan hade en) så nu får jag väl tänka ut något annat. Låt henne börja rida (gränsle) för när jag kommer hem tänkte jag rida och då vore det så roligt ha henne med och dessutom tror jag det skulle göra henne gott att få den motionen. Gläder mig att hon uppehåller såväl ryskan som engelskan, ej för att jag tror att hon kommer att vidare gå i skola i Ryssland men för att ej glömma det hon redan kunnat av språk.

Hoppas den lilla våning du har är trevlig så att du trivs där men nog kunde du ha sagt mig adressen så finge du breven en a två dagar fortare, ej för att det spelar så stor roll på de minst 2 till 3 veckor som nu tycks åtgå, men ändå så. Nu hoppas jag få brev från dig något oftare, ty nu lär det gå att sända post genom Utrikesdepartementet i Stockholm till vår beskickning i Konstantinopel och lägg så i dubbla kuvert eller c/o Le representant de la Societé Nobels frères Constantinopel, som sedan styr om att det kommer vidare hit, ty nu är det rätt livlig förbindelse därifrån och hit, sämre ställt med förbindelsen härifrån o dit, men mig lyckas det ju emellanåt få iväg brev till dig. Om du får dem eller ej kan jag ju ej veta.

Att engelsmännen nu lämnat oss vet du väl, så nu är vi lämnade åt oss själva, men hittills har det gått bra och vi haft det lugnt och bra och kan ej klaga på något sätt, hur länge det nu varar. Danskar kommer hit lite då och då för affärer men svenskarna lyser med sin frånvaro. A.gta och jag far så gott som varje söndag ut till antingen Pirsehogi eller Merdakent och badar samt stannar sedan hos Cakaperiebs (en bror på vardera stället) och kommer så hem på kvällen stärkt för veckans släp. Vi tänker nu försöka köpa oss hästar för att återuppta våra ridturer (såvida vi ej resa hem). Har varit på visit ett par gånger till Acagueuraebs och Myxonapobs ute i Mepgikeser, likaså försökt göra visit hos Malms därute men misslyckats. För övrigt är jag ingenstans med undantag hos A.gta och någon gång hos Bierings och så äter vi supé på klubben 2 ggr i veckan då där är symfonikonsert (tisdagar samt torsdagar eller lördagar) och dessutom någon gång emedan så går jag på Kino rätt ofta när jag ej är upptagen med ett eller annat sammanträde vilket nu är rätt vanligt. Huvudvärkar har jag lite emellan men dock ej oftare än förr. Så med undantag av allmän trötthet har jag ej ändrat mitt hälsotillstånd, vikt 62 ½ kg. Dina spetsar kan jag ej sända nu då den dansk som far ej kan ta med sig och blir det väl antingen när jag far själv eller som A.gta far. Här har aldrig varit tal om att Tylin skulle fara hem så varifrån Hagelin har det kan jag ej förstå. Fatma kom på ett par dagar hit från Tiflis och var upp och hälsade på mig, han vill försöka resa hem till sitt land igen. Lessner försöker sända sin familj till sitt land likaså. Texdygr ha fortfarande sin gullevän och det tycks gå bra, hon håller honom lite i tyglarna. Min ”flirt” (fru Wannebo?) har jag ej sett på länge då hon ju bor i Merdakent för sommaren och har förresten blivit allt för materiel för att syssla med sånt. Hoppas ha brev från dig med Wannebo när han kommer (ett riktigt långt dito), skall nu även skriva till mamma och Finke så du får nu ej mera.

Varm famn och puss från din egen Murren. Hälsningar till alla.

Baku 3 september 1919, brev till Finke, Trädgårdsgatan 4, Gävle, som eftersänts med några rader från farmor på kuvertet:

”Här kommer brev från pappa och jag fick också brev och i min iver skar jag upp ditt brev då jag trodde att det var mitt jag skar men såg genast mitt misstag och ber dig förlåta gamla farmor, jag har ej läst det.”

Min lilla älskade Finke

Du må tro att Murren blev glad i förrgår då han fick brev från mamma som han ej haft på 15 månader och när det så i det brevet även var ett brev från dig så må du tro att jag riktigt njöt och kan det snart utantill, för det är som om jag då språkade en liten stund med dig. Jag är så glad att du är ”the happy little child” med din cykel och så ser jag att du är både arkitekt och byggmästare för familjen Kanin. Hoppas de kommer att trivas i sitt fina hus. Det går ju bra för dig i skolan likaså ser jag när du till och med har överbetyg i svenska för en liten rövare som du, amerikansk-ryska är det fint. Tänk att det snart är 2 1/2 år sedan jag såg dig och det gör att jag längtar ändå mera efter dig nu och skall glädja mig kolossalt när jag kommer hem vilket jag nästan hoppas blir nu i höst och då skall du få berätta mig allt som hänt på denna långa tid. Har just skrivit till mamsen att du skall börja lära dig rida så att du kan det när jag kommer hem för då skall du och jag ut och rida tillsammans, skall det ej bli roligt?

Det sista fotografiet av dig som jag har är snart 2 år gammalt och jag vill nu ha ett nytt så hoppas du sänder mig ett vid första läglighet, du är väl lika lång som mamma nu, att döma efter det sista kortet där ni stå tillsammans och det ej felas så mycket och likaså enligt dina ritningar i brevet där du ritat av dig själv så fasligt lång. När du får dessa rader har du väl åter börjar skolan och är välbeställd i 4:e klassen och jag antar att du har många goda vänner där så att du finner det roligare gå i skolan i Sverige än i Baku där du ej hade någon annan än Inger (Biering) till vän. Till sist nu stora famnen till min kära kråka, gullöga och många, många pussar från pappa Murren och så skall du krama om mamma riktigt duktigt från mig.

Erik Delin skriver från Baku den 4.12 1919 dottern Finke

Min kära lilla Finkegullebit. Tack du lilla kära kråkunge för dina 2 så rara och hjärtliga brev som gjorde pappamurren så glad och ser jag att du är dig lik som då du var liten, pappas lilla guskevän. Du må tro jag längtar få komma hem till er och riktigt krama om er, tänk hela 3 år snart som jag fått gå ensam här och ej fått följa med din uppväxt så när jag kommer hem äntligen har du så mycket att berätta för mig och då skall vi nog riktigt vara tillsammans och göra allt möjligt, ja jag längtar så efter min kära lilla skatt och hur stolt skall jag bli när jag kommer hem och ser en så stor och rar gullebit.

Tänk så skönt att vi har den lilla stugan i Tällberg där du kan riktigt rusta omkring i det fria och sköta dina kaniner utan Melik [gårdskarlen i Baku] och kanske höns också och så att du kan åka cykel så kan vi göra turer tillsammans och skulle jag så gärna vilja vara hemma på vintern så att vi kunde åka skidor också och kanske det även blir så, få se. Du skriver och säger att du trivdes så bra i Baku, ja det var nog bra när du var riktigt liten men nu tror jag ej du skulle trivas så bra, för du blev så ensam, inga kamrater, ty nu är skolorna här helt annorlunda än förut och så dessutom blev det svårt för dig att följa med här nu när du redan kommit så in i de svenska skolorna och då det ju går dig så bra där. Så bra att du läser både ryska o engelska och spelar piano, gör det riktigt flitigt. Jag hade mycket roligt åt din skiss av dig själv som sky-gosing Jack och dina bandagerade ben och armar, ja så går det ibland då man ej aktar sig för stolpar, tjurar, studenter och diken, i alla händelser hoppas jag du är riktigt försiktig när du åker i Stockholm med sina spårvagnar, BILAR OCH ANDRA FARLIGA odjur som löper omkring på gatorna, för annars kan det gå ändå sämre och när jag kommer hem vill jag finna mitt lilla troll fullkomligt helt och oskadat så lova Murren att du tänker på det.

Nu har ni väl snö och is hemma så skridskor och skidor har fått intaga cykelns plats tänker jag, och det är ju även friskt och härligt i synnerhet skidor tycker jag. Jag skulle nog vilja skriva mycket mera men som A.gta reser i afton och jag ännu måste skriva till farmor så slutar jag dessa rader med många många pussar och stora famnen till min kära kära Finx från hennes längtande pappa Murren.

Erik Delin skriver från Baku 15.12 1919

Du kära lilla älskade Finkebit. Ditt sista kära rara brev gjorde Murren så glad så han grät av glädje. Ditt brev är så rart och piggt att jag kunde riktigt se hur du hade det roligt riktigt roligt när du var ute och festade på egen hand med L.D [troligen kusinen Leif Delin] på Stadion och Royal med betjänt som serverar, ja jag tackar jag, det är nog ej så många som vid din ålder fått vara med på en så rolig fest och så tänk att ha blivit filmad också! Vad som gladde mig mycket höra är att det går så bra för dig i skolan och du måtte då ”plugga” riktigt bra? kan jag förstå, å så är ni samtidigt de värsta bråkmakarna säger du och det är väl du som är anföraren för luffarlaget kan jag förstå för du tycks ha bra reda på alla små olagligheter så jag tror du är skälmen nu liksom när du var riktigt liten och pappas lilla rara kära gullebit. Jag hoppas du snart får börja rida nu så att du kan vara med på ridtur när jag kommer hem och om det då blir tillfälle att få rida, för det skall bli riktigt roligt. Du säger intet om Olita [Creutz], undrar om hon har flyttat någon annan stans så att du ej mera träffar henne och vilken är nu din bästa vän, eller kanske du har så många goda vänner att du ej vet vem som är din bästa. Du må tro Murren längtar efter sommaren då han kan få resa hem till sina två rara flickor och åter få se dem efter en så förskräckligt lång tid och vad jag då skall bli både förvånad och förtjust att se dig så stor och fin.

Du vill att jag skall berätta om ditt rum, ja vet du där bor jag själv nu, har gjort min sängkammare där och har kabinett i vår förra sängkammare och vet du jag sover riktigt gott i ditt rum som är så lagom stort för mig när jag nu är ensam och så när jag vaknar är det första jag ser, kattfrisen under taket och då tänker jag på mitt lilla troll som också varje morgon tittade dit och räknade hur många kissar där var. Ja denna gång hinner jag ej mera min älskade kråkfot så måste nu säga adjö med många många kyssar och varm varm famn till både dig och lilla mamsen från din mycket längtande pappamurren.

Baku den 10.4 1920

Min kära lilla Finke! Fastän jag på länge ej haft något brev från dig vill jag i alla fall sända dig några rader nu då det är tillfälle att sända direkt med Langmark som far i morgon. Som du får höra av mamsen har Murren varit lite krasslig men det är över igen och var jag i förrgår ute för första gången och det första jag då gjorde var att fara ut till Tanesobr och titta på en liten alldeles nyfödd fölunge som en av mina parhästar fått och jag tänkte då att hade Finken nu varit här så hade hon väl antingen tagit fölungen med sig hem eller flyttat in i stallet så rar var den, snäll och tam som en liten kattunge. /…/

Snart hoppas jag nu kunna få resa hem till er mina två kära rara flickor och du må tro jag längtar efter den dagen då jag får riktigt krama om er bägge efter så lång skilsmässa men du har väl blivit så stor och ändrat dig så mycket att jag rakt ej känner igen dig när jag kommer, men ett är jag i alla fall säker på och det är att det lilla hjärtat ändå är det samma och stora famnen är lika stor som alltid förr. Ja nu har även du fått en hälsning från din pappa Murre och tusende pussar och varm famn samt hjärtlig hälsning till Mamsen från din egen pappa Murren.

Erik Delin skriver till dottern den 17.11 1920 från Constantinopel, ”Central-Orient”

Min lilla kära Finxon! Innan jag nu i övermorgon reser härifrån till Batum vill jag sända dig några rader. Vi har nu varit i 14 dagar och för några dagar sedan kom även Langmark som måste bli efter i Italien för att söka rätt på våra koffertar som han till sist fick resa till Neapel för att få, så nu har vi dem åter. Jag undrar så mycket hur ni har det hemma då jag på så länge ej hört något från varken dig eller mamma, hoppas ni båda är friska och har det något så när bra nu då ni väl hunnit göra det trevligt och behagligt i våningen och hunnit vänja er vid det nya läget och hoppas jag ni ha det varmare och behagligare på alla sätt, så att ni ej saknar den vackra utsikten alltför mycket. I den här ändan av världen ha de ännu ej tröttnat på kriget utan slåss så mycket de bara hinner och nu är den stora frågan vad bolschevikerna skall gå åt för håll när de nu lyckats driva Wrangel med sin armé ut från Krim. Hela hans armé ca 50 000 man ligger nu på transportfartyg här utanför men vet ej vart de skall föras, somliga tror Syrien och andra tror Serbien och så håller turkarna/Kemalisterna på och slåss här i närheten sägs det, dessutom slåss de visst även med Armenien trots vapenstillestånd och Grusinarna mobiliserar för att vara redo för eventualiteter dvs. överfall från antingen bolschevikerna eller Kemalisterna som lär vilja ha Batum. Vi gör emellertid en tripp dit över nu för att se hur det står till där och så beror det på förhållandena hur länge vi blir där, i alla händelser blir det omöjligt för mig att komma hem till jul som jag hade hoppats utan får åter en jul gå utan att jag får vara med, men kanske kan jag komma hem på nyåret ett tag, men det är ju svårt att i förväg bestämma något nu då tiderna och förhållandena är så obestämda.

Jag mår dessbättre utmärkt och har det bra, men tycker det blir enformigt att gå så här och ej ha något riktigt bestämt och kontinuerligt arbete, men man får ju vänja sig till det också när man nu slagit inpå denna expedition och så kanske det så småningom blir mera regelbundet arbete. Här är nu kolossalt mycket ryssar och vart man går hör man ryska och är till och med stadens bästa restaurang helt och hållet rysk, där ej ens alla av betjäning kan tala annat än ryska. Har träffat flera bekanta från Baku som alla berättar om hur svårt de haft det där den sista tiden och säger att det blir värre för var dag som går.

Som du ser är man här mitt inne i de stora händelserna och är det naturligtvis mycket intressant att vara så nära till att följa med utvecklingen eller rättare sagt omkastningen. Hälsa mamma och säg att jag ej ansåg lämpligt ta ny livförsäkring då jag ej tror på de turkiska pengarnas stabilitet utan i stället har telegraferat till Gustaf och bett honom göra första inbetalningen för tilläggspremien. Skriv nu snart till mig under den adress som du ser här ovan så sänds den vidare till mig och skriv några rader riktigt ofta, längtar så få höra från er.

Hälsa nu mamma så hjärtligt och lev väl och sköt bra om dig. Många många pussar till min kära trollfinke och stora famnen från din egen längtande pappamurren.