Emanuel Nobel

Emanuel Nobel

Emanuel Nobel var född 1859, son till Ludvig Nobel och hans hustru i första giftet, Wilhelmina Ahlsell som avled i barnsäng. Ludvig gifte om sig med Edla Collin. Emanuel var äldst i en syskonskara på 10 barn som nådde vuxen ålder. Han gick förmodligen med Hjalmar Crusell (Ludvigs son med Anna Lindahl, senare gift Gustaf Crusell) och brodern Carl i Tekniska läroverket i Barmen. Liksom Ludvig en gång lärts upp av sin far Immanuel, fick Emanuel och Carl praktisk erfarenhet på verkstäder i S:t Petersburg för att tas in i Maskinfabriken Ludvig Nobel. Där ökade ansvaret. När Ludvig Nobel avled 1888, fick Emanuel och Carl överta ledningen för Maskinfabriken och för Bröderna Nobels oljebolag.

På hösten 1888 kom tsar Alexander III med familj, stor svit och ministrar till Baku. Emanuel och systern Anna tog emot besökarna tillsammans med direktörerna Bilderling och Nellis. För säkerheten svarade Edvin Bergroth. Emanuel kunde knappast neka tsarens önskemål att ge Emanuel ryskt medborgarskap. Emanuel fick sin första medalj, allt fler titlar och hedersledamotskap, kunde titulera sig doktor. Han var svag för officiella utmärkelser och god kund hos juvelerarfirman Fabergé i S:t Petersburg. Han hade utmärkta förbindelser med bankerna i Ryssland och Europa, blev en god företagsledare, intresserad av tekniska nyheter och förvärvade Rudolf Diesels patent för rysk tillverkning av dieselmotorn 1898.

Emanuel blev efter Carls bortgång 1893 ensam ägare och ledare av de båda företagen. De yngre bröderna Emil och Rolf fick med tiden chefsroller i Ludvig Nobels Mekaniska verkstad i S:t Petersburg. Gösta blev ansvarig för verksamheten i Baku 1916.  Emanuel förblev ogift. Han avsade sig sitt ryska medborgarskap efter flykt från Kaukasus 1918. Han avled i Stockholm 1932.