Torbern Fegraeus

Ruth Grapengiesser, okänd ung dam, Hilda Hagelin, okänd man och Torbern uppkrupen på räcket.

Torbern Fegraeus (1853 -1923) var en av de ”jorddoktorer” som Branobel anställde i sökandet efter olja och mineraler i Centralasien och Kaukasus. Torbern tog bergsexamen vid Uppsala Universitet där han hade Hjalmar Sjögren som lärare. Hjalmar Sjögren hade själv varit geolog i Branobels tjänst under 1885 – 1889 då han tillträdde en professur i geologi Uppsala. Sjögren tipsar Emanuel Nobel, sin svåger, om sin unge student, en gladlynt och framåt ung man med håg för resor. Tillsammans tog de reslystna herrarna Hjalmar Sjögren och Torbern Fegraeus initiativet till Svenska Turistföreningen, som bildades den 27 februari 1885.

Torbern Fegraeus var en tämligen färsk 28-årig filosofie doktor när han på våren 1891 erbjöds en förmånlig anställning i Bröderna Nobels naftabolag. På väg till Baku bodde han i familjen Nobels hem i S:t Petersburg där han fick vänta in Hjalmar Crusell, som var på väg från Baku. Torbern passade på att lära sig litet ryska, titta på staden och på de järn- och malmfyndigheter Nobels ägde i Onega. Den 4 augusti hade han informerats av Crusell om sitt kommande uppdrag och det var dags för avfärd över Moskva, Zaritsyn och Astrakan till Baku.

Han bor sedan i Villa Petrolea där han umgås med Ruth Grapengiesser, som kallar honom Figge, och med Stickan, hennes blivande man Lars Stigzelius. Torbern gifter sig och blir tillsammans med sin fru Helga född Olsén en tillgång i den skandinaviska kolonin. Torbernefterträdde Hjalmar Sjögren som chefsgeolog i Baku 1891. Därefter var han medlem i bolagets styrelse 1913 – 1917, bosatt i S:t Petersburg.

Torbern Fegraeus var född 1853 på Kuse gård i Västerhejde socken på Gotland. Torbern skrev hundratalet brev till sin far på Gotland från sin tid i Ryssland. Han var varmhjärtat person, som spred glädje omkring sig. ”Gutasonen”, geologen Herman Hedström skrev minnesord i juli 1923, bestört över Torberns plötsliga bortgång. Hedström hade märkt efter Torberns återkomst från ”Bolsjevikerna” hur denne resignerat för alla motgångar och ” huru du tog dessa utan klagan. Det hade kommit en viss sordin över din forna frodiga fantasi”. Torbern hade 1917 blivit tjänstledig från Bröderna Nobel, ”så länge revolutionen varar”. 1918 skrev han en inlaga om ”Förlorad egendom”, enligt Hedström kan det ha rört sig ”ditt värdefulla geologiska bibliotek och alla dina samlingar”, som Fegreaus glatt sig över att få bearbeta på gamla dagar.

Geologen H.G. Backlund arbetade sommaren 1902 i Baku. Senare företog Backlund en expertresa i Kaukasus 1911. H. G Backlund skrev minnesord över Torbern Fegraeus i Geologska Föreningens i Stockholm förhandlingar nov – dec 1923.

Geologiska Föreningens förhandlingar har i förvar uppsatser och avhandlingar författade av Torbern Fegraeus.

Den världsberömde kemisten D. Mendelejev skrev i S:t Petersburg den 18 april 1884 ett brev på tyska till Lars Fredrik Nilsson, kemist.Detta brev och Torberns samling finns hos släktingar och i Landsarkivet i Visby

Ett album med fotografiertagna av Tobern Fegreaus såldes 2010 av Uppsala Auktionskammare, inlämnade av Geologiska Institutionen i Uppsala – utan medgivande av släktingar till Torbern. Innan auktionen avfotograferades en del bilder, som Villa Petrolea i snö, musikkåren, överblick över Villa Petrolea från fabriksområdet m m.

Okända personer under projektering

Läs Torbern Fegreaus berättelser i Resor i Orienten.

Einar Ytterberg

I den samling brev från Torbern Fegreaus, som Ann-Margret Wiman skrivit rent under 1980-talet, finns även brev från Einar Ytterberg. Denne skriver till sin mamma i Kuse gård, Gotland. Man diskuterar denna tid gårdens försäljning. Einar har en utbildnings- och provanställning, utsänd av Utrikesdepartementet i Stockholm.

Einar har tjänstgjort på svenska konsulatet i Astrakhan under 1911, en tid som var allt annat än angenäm med en galen chef. Kommen till Baku arbetar han någon timma om dagen hos konsul Malm ”en mycket sympatisk herre”. Einar bor hos sin morbror Torbern Fegreaus och hans hustru moster Helga. Hans fortsatta tid som utsänd sker i S:t Petersburg med osäkra villkor och otillräcklig lön. Han har ständiga behov av att låna pengar av mamma, som dessutom ombeds sända en säng till honom. Våren kommer till Gotland och hemlängtan gnager, han vill slippa ”rackarlandet” Ryssland och drömmer om Helsingfors rika kulturliv. Sommaren 1913 är han på UD i Stockholm, fortsätter låna pengar av mamma, men ska i oktober stationeras i Amsterdam – den allra angenämaste lösningen!