Kolera 1892

Koleran ansågs ha kommit med resenärer från Centralasien. Dessa duschades vid ankomsten till järnvägsstationen Mskhet nära Tiblisi, Georgien

Wilhelm Hagelin arbetade sedan början av 1890 i Baku. När koleran bröt ut i sommarhettan 1892 kallades Wilhelm till stan för att bekämpa spridningen bland bolagets personal. Han lämnade sin nyförlösta fru Hilda och lille son Boris i Hadschikent, ett villasamhälle uppe i de svala kaukasiska bergen.

Koleran hade spritts med resenärer från Centralasien. I Baku hade många redan lagt ner arbetet när Wilhelm kom dit. Koleran rasade, halva staden var tom, få affärer var öppna. På borrfälten var det tyst. Endast hos Nobels pågick arbetet någorlunda normalt, men stämningen var tryckt.

Emanuel Nobel hade skickat två koleraläkare till Baku och till Astrakan, den ryske doktorn Schoubenko och amerikanen doktor Blackstein. De var utbildade vid Institutet för Experimental Medicin i S:t Petersburg. Bolagets läkare doktor Petkewicz och några tjänstemän hade ordnat med en kolerabarack för de sjuka och tält för personalen med en desinfektionsapparat. En tropp på sex män med Hagelin i ledningen gjorde sedan dag och natt inspektioner i fabriker och bostäder i Svarta staden. De såg till att allt hölls rent, att ingen åt rå frukt eller drack okokt vatten. Dessa kontroller kunde lätt ha jagat upp hatiska känslor mot ”troppen”. I det efterblivna Ryssland slog man ibland ihjäl läkare som man ansåg sprida sjukdomar. Men Hagelins tropp hade man förtroende för och oron dämpades hos folket. I Balakani hade en del firmor gått samman för att ordna på samma sätt som Naftabolaget gjort i Svarta staden för sina anställda, men Balakanis bostadsområden låg utspridda och var svårare att arbeta i. Dagliga telegram till huvudkontoret i S:t Petersburg berättade om läget. Sluträkningen för epidemin blev för Nobels 157 sjukdomsfall och 40-tal dödsfall.

Doktorn anländer till kolerabaracken där patienterna isoleras.

Ingen av dem som gick runt i ”troppen” blev sjuk, inte heller läkarna. Senare på hösten kom Emanuel Nobel och hans syster Mina på besök till Baku och bjöd på överdådig fest, det blev middag med dans i Villan Petrolea. Doktor Blackstein höll ett litet tal om medicinens makt. ”Här se ni mig och min kollega doktor Schoubenko, som konsumerade kolossala kvantiteter Salol och Naftol, [desinfektionsmedel för tarmarna] medan jag höll mig till te och rödvin, och båda leva vi!”

De två läkarna, ryssen Schoubenko och amerikanen Blackstein tillsammans med Wilhelm Hagelin. När koleran var besegrad bjöd Emanuel och systern Mina på middag med dans i Villa Petrolea. Menyn triumferar över döden!

August Moessner tackades för sin donation till kolerabekämpningen år 1900.